lillaq

Jag kommer snart att resa till Rom med min far. I en hel vecka ska vi vandra omkring i anrika kvarter och bara ta det lungt. Läsa, äta, dricka, fundera, spankulera, fabulera och titta på folk.

I denna kategori kommer jag att publicera bilder och berättelser från vår tripp till Italien.

Denna skylt har blivit ganska rolig med tiden. Den är placerad vid ett ställe i Södertälje där man brukar ställa bilen om man ska besöka Kusensbacke (som framgår av texten).
Man får såklart inte göra det utan ordningsmakten vill att vi ställer oss en bit bort, av någon anledning. Det är knappast nåt problem med bilstockning eller så. Jaja, det roliga är den hänvisade alternativa parkering som erbjuds.

Folketsparks parkering?

Till att börja med så minns jag inte riktigt att det fanns en parkering vid folkparken. En plan med plats för några bilar visst, men parkering.
Sen är det just det faktum att folketspark inte finns i Södertälje längre. Det var flera år sedan som den revs. Nu står det hyreshus i olika modeller på den platsen och parken är ett minne blott.

Frågan är då om man kan stå kvar med gott samvete vid skylten?
Rimligen borde det vara ett ganska säkert ställe att parkera på eftersom hänvisningen inte finns och det måste väl lapplisan eller polisen som lappar veta om. Eller?

Det kanske finns ett prejudiserande fall i frågan? Jag får undersöka saken.

eller inte...

Enligt vädernyheterna så ska det bli kallare och mer höstlikt nu. Jobbigt!
Jag som ännu inte hunnit gå på stan, så där som Monica Zetterlund sjöng om. Att sakta gå hem genom stan. Det brukar ju bli minst en "efterjobbetöl" och sitta på Mosebacke med en "kall",  har heller inte hunnits med.
Trist.
Jag får hoppas på en varm brittsommar istället.

Jag kan inte nog många gånger påpeka vilket bra fortskaffningmedel detta är. Har man bara en ryggväska med ett par lätta skor/tofflor med sig så är man rustad för alla underlag.

Det går snabbt, är kul och man får motion.

Jag har haft mina Rollerblades sedan hösten -98. Dom är väl använda och jag har vänt på hjulen en gång (dom slits snett när man kör) och en hel massa bromsklossar är bytta.

Jag är liksom lite förtjust i detta par inlines. Funderar på att köpa nya hjul.
Annars kanske det är lika bra att köpa ett par mer moderna som säkert är lättare och har större hjul.

Tja, det får bli när jag har en tusenlapp över eller så.

Roll on folks!

Vi människor har ju ett stort behov av att samlas, och gärna göra saker tillsammans. Eller klumpa ihop oss och inte göra nånting. I helgen som var så åkte jag förbi Långholmen i Stockholm. På en provisorisk scen så stod ett antal människor och sjöng. Det lät väldigt frikyrkligt först. Sen förstod jag att det var en stor samling ukkulelespelare. Hela denna massa hade samlats för att sjunga och spela ukkulele för varandra. Stämmningen var närmast extatisk, för dom som hade en ukkulele. Vi andra glodde mest.

Focus låg ganska hårt mot scenen förutom några som jag som bara råkade åka förbi. Jag drog mig då till minnes att jag faktiskt hört på radion att dom skulle slå världsrekord i flest antal ukkulelespelare som spelar samma låt.

?

Nog har vi olika intressen vi människor.

Jag stannade inte för att lyssna vilken låt dom skulle spela. Troligen Smoke on the water.

Vandana Shiva, indisk forskare och miljöprovokatör

Jag ser en dokumentär på tv om en Indisk kvinna som arbetar mot de multinationella företagen inom matindustrin. Mot USA och EU:s jordbrukssubventioner. Mot GM-mat, genmanipulerad. Dokumentären är av ett svenskt produktionsbolag. Man fär träffa sidor från båda lägren. Både de som driver GM mat som en utvecklingsfråga samt de som företräder de mindre producentrna av grödor och kampen mot patentering av lokala grödor och urgamal kunskap.

Ytterligare en vinkel och insikt i globaliseringens effekter. Stora frågor för dom som odlar. Mindre för oss som konsumerar ex, bröd och andra sädesprodukter.

Fattiga bönder odlar, rika I-länder bränner upp överskott. Bönder som redan lever på inget och marknaden prutar ören.

Det var en bra dokumentär tycker jag. Båda sidor fick komma till tals och alla hade vettiga argument , från sitt sätt att se det. Jag kände att jag velade mellan det "fria marknadstänkandet" och dom fundamentala rättigheterna.
Rätten till ex. rent vatten.

Men...
Coca Cola har ett antal fabriker i Indien och i en delstat (Kerala tror jag, södra Indien) så har Coca Colas produktion gjort att dricksvattnet inte går att dricka. Detta är ganska uppenbart men trots det så kämpar Coca Cola om att åter öppna fabriken igen. Detta är såklart inte ända stället det är så på.

Hur är det möjligt? Vilken idiot på Coca Cola tror att läsk kan ersätta rent vatten, som är en bristvara i södra Indien.
Hur kan man sätta kommersiella syften före mänskliga rättigheter?

Jag är oftast inte för bojkotter utan tror ändå att människan ska ha rätt att göa sina val. men om man vet om att multinationella Coca Cola förstör vatten för ex. Indiska lantbrukare så borde det vara lätt att välja bort just dom varorna av egen vilja.

Jag slår ett slag återigen för lokala, ekologiska och icke genmanipulerade varor!

Kräv lokala ingridienser på krogen
Drick inte Coca Colas produkter
Drick kranvatten
Tänk stort och långt
Var glad.

Ambrosiakaka! En kaka jag bara äter på sommaren. En kaka eller kanske bakelse som är av brödbas och just denna har en marsanfyllning och toppen är av sockrig glasyr med flarn av apelsin. Denna kaka funkar såklart lika bra året om. Annat är det ju med ex. jordgubbstårta. Frukttårta går ju an hela året då det är inlagda frukter.
Som det mesta som har en säsong så beror det på tillgång och efterfrågan. Förr var det ju svårare och framförallt dyrt att få fram jordgubbar på vintern. Men nu i dessa transporthysteriska tider så har vi tillgång till allt hela tiden varifrån som helst. Ganska knasigt egentligen.

Själv håller jag gärna på traditionerna och undviker kräftor på vintern, försöker hålla mig till lokala frukter (har i ärlighetens namn inte lyckats så bra men det är på gång) och tycker att det är värt ett par kronor extra för tomaterna om dom kommer från sorunda istället för spanien.

Det finns ju inget härligare än att äta sommarens första tårta med smakrika jordgubbar som smälter i munnen och som man har plockat på självplocken i byggden.

Länge leve säsongen!

Äntligen tillbaka med en ny mobil. Det gick ju bara en vecka eller så. Jag minns knappt hur livet med riktig en mobil är! Senaste veckan har varit en lång jobbig period fylld av irritation. Det tog ett tag innan jag kom över traumat att inte veta vilka som skickade grattis sms på min födelsedag. Tänk om det inte var några alls? När jag till slut fick igång min reservtelefon från mitten 90-talet (man vet aldrig när gammalt skräp kommer till användning igen) så var det bara morsan som undrade om jag kommit hem. Trist. Jag trodde sms sparades i minst en vecka i alla fall.

Jaja, här hoppar inga halta löss... jag är nu tillbaka med telefon, kamera, MP3, kalender m.m.

Skönt!

Jag ser mig trots allt inte som en mobiloman. Bara teknikvänlig ;)

Båda mina två söner (14 och 3 år) gör det. Alla mina bekanta har gjort det. Själv har jag gjort det flera gånger. Gör du ett besök i en musikaffär så görs det. Alla som börjar ett nytt instrument, vilket som gör det.
Vadå?
Jo, spelar Smoke on the water förståss.

Jag sitter ännu ett tag på en veranda i söderns land och kvällslivet har just börjet. Det hörs festljud från andra altaner. På håll hör jag en ensam gitarr spela. Först några enstaka trevande toner men sen... de klassiska toner som finns överallt. Introt till Smoke on the water.

Enkelt, genialiskt. Idealiskt för en nybörjare att verka cool. Alltid en stämmningshöjare på sega fester.
Tänk att vara mannen som komponerat denna melodi. Han visste såklart inte att riffet skulle bli så globalt som det blev. Jag är helt övertygad om att om vi hittar liv ute i rymden så är det inte toner från "Närkontakt av tredje graden" vi kommer att höra utan en ytterligare version på "Smoke on the water".

Jag är just nu i ett land där mjölken är dubbelt så dyr som vinet, där hettan överstiger det hälsosamma, där stranden får samsas med diverse sopberg (pga strejk) där alla är till synes glada och turisterna slåss om platsen närmast vattnet.

Jag har aldrig varit på semester på detta sätt. Saltvatten i ögonen och medelhavet som utsikt. En  ny känsla. Detta sker såklar då Sverige har värmebölja, säkert lika varmt som här. Fast en flaska vitt vin kostar inte 15 spänn ;)

Tyvärr grusas min vardag här nere av att jag tappade min mobil i sanden. Den blev full av fukt och hela mitt liv tycks nu raseras. Alla nummer, anteckningar, adreser, tider som jag bokat... allt är borta. Du frågar om jag inte gjort backup på allt?
Vem fan gör backup av telefon! Så nördig är inte ens jag! Tja, nu är jag helt hänvisad till min dator och min mail. Måste gå igenom inboxen för att se vilka som bokat vad med mig.

Dessvärre så blir det inga bilder på bloggen på ett tag heller. Har som sagt ingen kamera heller.

Nu ska jag ta ett glas vin till. 25 grader varmt och allt är stilla.
Semester!

Människan är en idog varelse. Vi måste ha saker att göra hela tiden. Inget får stanna upp. När vi väl har uppnåt våra mål och har möjlighet att stanna så tar nästa idé vid. På bilden syns en bit av Göta Kanal. På den en båt. Det är en lustig syn att som på denna plats se en stor ångbåt glida fram till synes på åkern eller ÖVER vägen. En vattenviadukt.

Det måste till mycket rastlöshet för att ha energi till att konstruera en vattenväg ÖVER en vanlig väg. Lustigt men ändå imponerande. Nån gång i livet ska jag åka genom Bergs slussar och ta mig vidare genom den öskötska landsbygden i båt.