lillaq

Självklar så är det roligt. En härlig känsla att själv skapa, bygga och laga.

I år har jag investerat i en elektrisk gräsklippare och vi ska bygga ett staket på torpet samt måla om huset en andra gång.

Att sitta tyst och stilla utan någon egentlig aktivitet är en lyx i dagens samhälle. När kunde vi senast sitta på ett kafé utan att höra en gäll telefonsignal med efterföljande hög stämma som dominerar lokalen i några minuter? Det är mobilsignaler, diskantig I-pod musik vart man än vänder sig om.

Jag sitter just i skrivande stund på X2000 til Östersund. Jag har valt att åka i 1:a klass. Dels är det inte så mycket dyrare om man bokar i tid men sen ingår också internet och kaffe under hela resan. I 1:a klass så är det företrädelsevis män och kvinnor i medelåldern som reser i jobbet med mobilen i högsta hugg och PC:n som sällskap. Här pratas det stundtals ivrigt med kontorskollegor.

Den nya trenden är nu tysta zoner! En zon där det ska vara lite tystare än i övriga världen. Vagnen som ligger efter min är just en sådan. Man får inte ens ha telefon på tyst läge (vilket ju innebär att endast vibbratorn är på). Det finns även en del vagnar i både tunnelbanan och pendeltågen som är mobilfria. Jag är inte emot dessa rekomendationer egentligen men vet inte varför dom finns. Enligt mig bidrar det bara till ökat avstånd mellan oss alla.

Vad är det som är irriterande?
Att man inte vet vem som pratar med vem i och med hedset och öronsnäckor?
Är det själva samtalens innehåll. Man kan ju om man har otur få en massa information som man inte vill veta om andra människor.
Kan det vara så att det egentligen är alla kreativa ringsignaler och sms pip som våra öron bombarderas med i allmänna utrymmen?
Jag vet inte.

Att då införa ett förbud mot denna mobila uppfinning som mer och mer vävs in i vår vardag är nog ett slag i luften. Att få folk att sluta ringa är nog lika svårt som att få oss att sluta åka bil.

Hade jag haft möjlighet att påverka mer aktivt i denna fråga hade jag förändrat miljön och attityden så att man istället för inskränkning av personen försöker utvidga riviren. Lägg energin på att öka kommunikationen mellan människor, på plats är min tes.
Förbjud inte folk att pratat i telefon utan gör det lättare för "störda" medpassagerare att framföra sitt missnöje. Gör det mer accepterat att "klaga" på personer som faktiskt pratar för högt eller har en allt för intensiv sms signal. Utbilda och informera om telefonens funktioner i tyst läge.

Detta skulle innebära att vi pratar mer med varanndra och då går mänskligheten framåt.

oj... nu ringer min mobil... tjena!

Att vara mobbad eller skrattad åt är aldrig särskilt trevligt. Att vara den som andra gör sig lustig över i smyg är inte roligt men att bli direkt "tilltryckt" är om än värre.

Jag var på Gröna Lund med ungarna i helgen. Vackert väder och köer vart man än vände sig. Alla i sällskapet hade ställt in sig på att ha roligt och mentalt förberett sig för mycket folk så det bekom oss inte så mycket. Dagen förflöt som väntat med massäcksätande i halvlek, lottodragingar, lätt illamående och några hissnande upplevelser.

Efter några timmar åkte de yngre i sällskapet hem men vi andra barn var kvar. Vi begav oss snart mot radiobilarna.
Där händer det som jag aldrig varit med om, bara hört drabba andra. Att bli utsedd och mobbad. Jag satt själv i en bil och Clara och Gustav satt tillsammans i en annan. När startsignalen ljöd så han jag åka ca 1 meter så satt jag fast i en enda stor bröt. Ingen kom nånstans. Jag försökte styra, backa och parara mig ur härvan.

Man bör tillägga att jag är en ypperlig radiobilschaufför som normalt sett undviker liknande situationer med odelad framgång. När jag då hade fått bukt med den ena "prejaren" kom nästa som envist tryckte in mig i sargen.
Jag började ganska snart misstänka att nåt skumt var på gång när alla som tryckte till mig fånlog. Hella den sessionen satt jag fast i ett hårt gummigrepp. Ytterst tråkigt såklart, med tanke på att köerna till varje attraktion var lång som en brödkö i gamla Sovjet.

Det visade sig att en grupp med ca 10 st bonnläpar från norrland helt enkelt hade bestämt sig för att låsa in mig. Helt för sitt höga nöjes skull. När jag väl fattade vad som skedde så slutade jag helt enkelt att köra bilen. Satt bara still. Det hjälpte dock inte. Gruppen fortsatte sitt tiltag tills slutsignalen ljöd.

Inte så mycket att bråka om egentligen. Ett busstreck bara. Jag blev bara så frustrerad över att bli utsatt för detta. Om dom hade valt en otursbock inom sitt sällskap så hade det varit en katt och råtalek för dom men nu handlade om en utomstående person som skulle hånas. Ett villebråd att fälla. Varför valde dom mig? Vad fick dom ut utav detta? Hur gick snacket efteråt?

Jag får såklart aldrig veta svaret och är väl inte intresserad heller. Blir bara påmind om hur trist och läskigt det är att bli hånad utan att veta varför.

Kära vänner, skarattar man åt nån dör skrattet efter en gång. Skrattar man med nån så lever det varje gång man tänker på det senare. Det tror i alla fall jag.