Utsedd och mobbad
Att vara mobbad eller skrattad åt är aldrig särskilt trevligt. Att vara den som andra gör sig lustig över i smyg är inte roligt men att bli direkt "tilltryckt" är om än värre.
Jag var på Gröna Lund med ungarna i helgen. Vackert väder och köer vart man än vände sig. Alla i sällskapet hade ställt in sig på att ha roligt och mentalt förberett sig för mycket folk så det bekom oss inte så mycket. Dagen förflöt som väntat med massäcksätande i halvlek, lottodragingar, lätt illamående och några hissnande upplevelser.
Efter några timmar åkte de yngre i sällskapet hem men vi andra barn var kvar. Vi begav oss snart mot radiobilarna.
Där händer det som jag aldrig varit med om, bara hört drabba andra. Att bli utsedd och mobbad. Jag satt själv i en bil och Clara och Gustav satt tillsammans i en annan. När startsignalen ljöd så han jag åka ca 1 meter så satt jag fast i en enda stor bröt. Ingen kom nånstans. Jag försökte styra, backa och parara mig ur härvan.
Man bör tillägga att jag är en ypperlig radiobilschaufför som normalt sett undviker liknande situationer med odelad framgång. När jag då hade fått bukt med den ena "prejaren" kom nästa som envist tryckte in mig i sargen.
Jag började ganska snart misstänka att nåt skumt var på gång när alla som tryckte till mig fånlog. Hella den sessionen satt jag fast i ett hårt gummigrepp. Ytterst tråkigt såklart, med tanke på att köerna till varje attraktion var lång som en brödkö i gamla Sovjet.
Det visade sig att en grupp med ca 10 st bonnläpar från norrland helt enkelt hade bestämt sig för att låsa in mig. Helt för sitt höga nöjes skull. När jag väl fattade vad som skedde så slutade jag helt enkelt att köra bilen. Satt bara still. Det hjälpte dock inte. Gruppen fortsatte sitt tiltag tills slutsignalen ljöd.
Inte så mycket att bråka om egentligen. Ett busstreck bara. Jag blev bara så frustrerad över att bli utsatt för detta. Om dom hade valt en otursbock inom sitt sällskap så hade det varit en katt och råtalek för dom men nu handlade om en utomstående person som skulle hånas. Ett villebråd att fälla. Varför valde dom mig? Vad fick dom ut utav detta? Hur gick snacket efteråt?
Jag får såklart aldrig veta svaret och är väl inte intresserad heller. Blir bara påmind om hur trist och läskigt det är att bli hånad utan att veta varför.
Kära vänner, skarattar man åt nån dör skrattet efter en gång. Skrattar man med nån så lever det varje gång man tänker på det senare. Det tror i alla fall jag.
