lillaq

Att årstiderna rasar fram oböhörligt är vi vana vid. Vi kan inget göra åt varken kyla, värme eller blåst.
Ändå blir vi lika förvånade varje år när första snön kommer. Likaså är det lika förvånade när vi faktiskt inte behöver ha en tjock jacka när vi går ut på våren. När väl den första chocken lagt sig så anammar vi den nya tillvaron på vårt nordiska självklara sätt.

De senaste dagarna har ju värmeböljan legat som ett härligt duntäcke över stora delar av sverige. Till och med jag kände mig lite som på semester i söderns land fast jag bara var påväg till ICA.

Vad händer då? Jo, plötsligt vaknar man en morgon och det är 4 grader varmt! 4!!! I juni!
Vart tog all sommar vägen?
Det kändes så konstigt att plötsligt sätta på sig tjocka skaviga jeans. Det var ju hela två dar sen sist. Det kändes ju som en evighet.

Varför vänjer man sig så fort vid dom sköna känslorna, den härliga stämning och dom lätta kläderna?

Varför är det så? Finns det någon endorfindoktor som har koll på detta?
Tja, jag antar att det bara är att sätta på sig vinterjackan och den sura minen i väntan på nästa solglimt.