Sista stund - IGEN!
Åh vad tråkigt det är att månaden tagit slut! man kan såklart glädjas åt att det är lite närmare sommaren och varmt väder men... Slutet på varje månad gör en så jäkla deppig.
Man sitter här vid datorn och betalar påminnelser (ja, i frilanslivet betalar man nämligen inte räkningar) i sista stund. En hög med tråkiga summor.
Jag passade på att storhandla inför Valborg och valde bort orosmolnen om att kontot är tomt innan sista avin blivit betald. Jaja, det löser sig ;)
I morgon brinner eldar runt om i Sverige som traditionen bjuder.
Ha en bra Valborg alla!
Natursurf?
En vänlig granne som fick vetskap om mina planer och liksom jag är datanörd, erbjöd sig att låna ut sitt trådlösa turbo 3G modem till mig. Jag ville liksom prova hur täckningen var här.
Tyvärr visade det sig att jag hade en för modern dator som slutat med den typ av "port" som modemet behövde för att kunna användas. Jävligt trist. Så nu sitter jag här med en lååångsam uppkoppling.
Jag har ju tidigare bloggat om att man i dessa lägen ska använda tiden till att "öva" sitt vardagstålamod. Allt behöver inte gå i turbofart. Då skulle jag inte jobba.
Nu skulle jag helst vilja kunna surfa på tunga sidor och skicka omfattande bilagor och anat som kräver bandbredd.
Tja, det får vänta såklart. V. 19 blir det.
Vi ses i morgon, i något lugnare tempo ;)
Första glassen!
Aaaahh!
Första glassen käkad, utomhus, i solen!
Shit vad trevligt det var!
Vi tjatar om det, varje år om hur fantastiskt det är när solen kommer.
Inget fel på vinter, inget fel på mörker. Kylan är visst skön ibland men...
Vårens första glass
Sommarens första dopp
Midsommarens första sup
Ja, kan man annat än bli glad?
Svar på mejl!
jag har tidigare e-postat politiker, speciellt i samband med val men aldrig fått svar faktiskt. Man tycker ju att det är just då dom borde svara annars.
Svaret jag fick var från Anders Lago, han som åkte till USA från lilla Tälje och sa "stop stop stop".
Jag berömde honom för hans insats som jag tyckte var bra, sen frågade jag en fråga.
Hans mejl var artigt och han tackade mig för att jag tog mig tid till att skicka ett uppmuntrande mejl. Han var ödmjuk inför uppmärksamheten detta har fått. Sen passade han på att göra nån sorts uttalande om flyktingpolitik och fristad m.m. Det kändes lite "copy and paste" men det gjorde inget.
Undrar hur statistiken för positiva mejl ser ut för politiker. Han verkade väldigt glad åt mina korta rader.
Trots att herr Lago fick till ett ganska långt mejl så blev det inget svar på min fråga.
Det gjorde inget det heller. Jag frågar en annan gång. Det var liksom trevligt ändå.
Upptäcka på nytt
Bild: Sven Nordqvist ur Nasse hittar en stol
Jag sitter och äter frukost på ett hotell. En god härlig frukost på ett litet hotell. En liten men
fräch buffé. Härligt. Med mig sitter några andra av hotellets gäster. Det är tyst och lite mysig stämmning. På i bakgrunden går teven. Det är ganska tidigt och det är kanal ett som gäller. Då är det morgonbollibompa, dvs barnprogram.
Jag som har barn i lämplig ålder för detta har sett alla filmer dom visar. Jag känner igen alla melodierna och har sedan många år upplevt dramaturgin och koderna i barnprogrammen.
Bakom mig sitter ett äldre par. Matsalen är så pass liten så det är tv:n som dominerar och just för tillfället visas Nasse hittar en kudde.
Mannen i sällskapet kluckar förnöjt åt filmen. -Vad knasig han är, säger han till frugan.
Hans kluckande eskalerar i rena skratt åt denna tecknade björn eller vad det är.
Han har inte sett nåt som detta förut.
Han är nog den generation som missat denna typ av barnprogram helt.
Den barnsliga humorn går hem lika bra hos 65+ som hos min kille på 4.
Man funderar ju på om det är så att man gör en "återveckling" när man blir äldre? Om den egna utvecklingen tar några steg bakåt. Eller är det så att humor måste börja på en viss punkt för att gå vidare. Har man inte passerat ett visst ställe i den utvecklingen så går man inte vidare?
Jag tröttnar på mig själv och på mina kvasitankar. Nä han hade bara roligt helt enkelt ...
Skägg = pondus?
Ibland när jag inte behöver raka mig så gör jag inte det helt enkelt. Inte av lathet utan för att det är ganska praktiskt.
När man kommer över klistadiet och håren börjar lägga sig ner istället för att stå rakt ut, då kan man göra lite frissyr av det.
Piffa till kanter, trimma längden m.m. Jag tycker mig märka att när jag har skägg på detta vis så känns det som om
folk bemöter mig med lite mer respekt eller vördnad till och med. Det jag säger måste tas på lite mer allvar.
Det är ju klart att jag ser något äldre ut vilket kanske är orsaken.
Undrar om olika skägg ger olika resultat. Nedan mina egna fördomar om skägg
Bockskägg=trist akademiker.
Julskägg=Glöggfryntlig extrajobbare.
Fiskarkrans(utan mustasch)=Gubbig, snäll, praktisk.
Raggarvågen(går på läpp men ej hakan)=full, trött och gillar country
3 millimeters=backslicksnubbe på stureplan. Bessevisser och naturnolla.
Pipskägg=intellektuell och pretantiös lite skitig.
Själv har jag just rakat mig igen.
Bygga sönder
Tälje 1922 Tälje 2000 Dagens alternativ :(
Jag skulle ta tåget från Södertälje Centrum häromdan. Oftast kommer jag springandes och hinner knappt hoppa på tåget förrens de stänger dörrarna och åker. Denna dag så var jag lite tidig och tänkte att jag skull köpa mig lite dricka. Går med vana steg in genom dörren till pressbyrån...trodde jag.
Dom hade byggt om. Flyttat väggar och hyst in andra gäster i lokalerna. Pressbyrån låg i lokalen bredvid i det som förr (för några månader sedan) var den fina vänthallen.
Byggnaden är från sekelskiftet och vänthallen var så där härligt hög med stendesign och väl slitna granitgolv. Möbleringen var klassisk med stadiga bänkar av gjutjärn m.m.
Nu, en trång standardiserad butik för konsumtion. Hela husets själ var puts väck. Vänthallen har blivit ett skyffe på sidan mer som en kur. Hur tråkigt som helst. Ännu ett monument och tidsmärke bortbyggt.
Sorg.
Vår själ finns bl. a. i våra hus. Bygg inte söder dom!
Man kan alltid få lite mer
I helgen var jag på resa med tåg. Ditresan gick som planerat. Efter utfört arbete så skulle jag ta 17.00 tåget mot hufvudstaden igen. Jag hade reagerat på att det inte gick att reservera plats. Märkligt. Jag vill oftast ha min egen plats eftersom jag gärna sitter på samma plats hela resan, som dom flesta tror jag.
Jag kollade med konduktören innan tåget kom och dom sa att det var överbokat så vi som inte hade platsbiljett skulle få stå en timma drygt för att sen byta tåg i Åge. Jaja, det är väl inga problem. Jag förstod att vi senare skulle få åka SJ:s nya dubbeldeckare. Ett klartr uppköp, speciellt för dom som inte hade bokat platsbiljett av fri vilja.
Timman går och vi stannar i Ånge. Jag får en utmärkt plats på övervåningen med skönare säte, bättre fönster, tystare vagn, elutag, möjlighet till uppkoppling, behaglig belysning fräscha toaletter, en kort sagt underbar tillvaro.
Alla runt om mig är skidåkare från Åre. Lite familjer, några singlar och en bartender.
Först är det jubel över allt det nya. Många har dator med sig och börjar liksom jag jobba/surfa. Allt var lungt
Sen kom beskedet - Det finns ingen bistro!
Nu kommer det spännande psykologiska fenomenet som jag inte vet nåt namn på men plötsligt blev det ett ganska dåligt byte. Folk blev med ens törstiga. Bartendern höll på att DÖÖÖ av hunger. Inte ens kaffe fanns det!
Inte ens när man meddelade att vi kommer 30 min före utsatt ankomsttid blev man inte glada. -Ja det har vi ju inte sett än...sa man.
Vad hände med allt bra? Det är väl inte så farligt att vara lite hungreig en stund.
Nä skärp er svenskar! Var glada! Man har mycket roligare då.
Tal ingen sång
Bild från lt.se
Det blev ingen sång. Det blev ett tal, som väntat. Jag tycke det blev ett bra sådant med. Sex och en halv minut där Lago hann vara lättsam, skarp och känslosam.
"We dont start the war" sa han och menade att vi trots det tar stort ansvar för dess följder med tanke på flyktingpolitiken.
Han hade den där charmiga skolsvenskan. Fullt förstålig men lite lite fel. Personligen tycker jag att det gav budskapet en speciell krydda. Man log lite vilket fick synapserna att vidga sig och budkapet trängde djupare in.
Bra Lago.
Länk till talet:
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1111032
Nyckelvärde
Igår så tappade jag min bilnyckel. Jag låste den med fjärrlåset när jag gick och stoppade den som vanligt i fickan. Troligen så föll den ur när jag tog upp min nyckelknippa till ytterdörren. Trött letade jag runt bilen, parkeringen och vägen jag gått, samt i mina fickor såklart. Snart insåg jag att det var borta.
Jag går till polisen i ett lamt försök och med hopp om mänsklighetens godhet.
Ja! Nån hade lämnat in den. Helt osannolikt skönt. En god människa. En god människa som vill ha hittelön!
Tja, jag är inte snål och tycker att goda gärningar små som stora skall belönas. Jag bara funderar på vad en bilnyckel är värd? Är det själva nyckeln man skall räkna på eller besväret att ta sig de 500 metrarna fram till polisens hittegods eller vad är det som gäller?
Är det kanske upphittarens förväntningar som skall uppfyllas? Vad tänkte hon när hon kryssade i rutan om att hon ville ha hittelön?
När det gäller värdesaker finns det ju reglerat. 10% tillfaller upphittaren. Verkar rimligt.
Jag har testat på några vänner om det är ok med presentcheck i en galleria. Verkar vara bra. 100-150:- Är det snålt?
David hos Goliat
Idag så möter den lilla världen den stora världen. Idag kommer Anders Lago, kommunalrådsordförande i Södertälje träffa USA:s kongress. Han är med på en "hearing" ang Irakflyktingar. Anders kommer framhålla att USA och andra västländer skall ta ett större ansvar i flyktingfrågan då nu lilla Södertälje har fått nog.
Eftersom Södertälje med 83.000 invånare tar emot fler flyktingar på ett år än vad hela USA gör blir det snabbt slut på resurser.
Enligt uppgift var herr Lago nervös. Helt förståligt. Kl. 14.30 lokal tid, sitter den lokale politikern och representerar hela Sverige inför en rad andra länder.
Jag hoppas bara att han låter skarp är tydlig och ger den tyngd åt problemet som sig bör.
Det verkar som om man har kortare tid på sig ju högre upp u världsrankingen man kommer (västvärldens då).
I Sverigen är tidramarna avsevärt mer tilltagna för denna typ av aktiviteter. KU förhören exempelvis eller debattid överhuvudtaget. I kongressen har han sju minuter på sig.
Vad är då hans strategi? Han har väl övat in nåt exakt misstänker jag.
Vilket ger mest intryck och effekt?
Otippat om han började sjunga fram budskapet? I stark Moulin rouge stil och hatten käckt på svaj!
Förmodligen skulle det bli fart på andra länder då. Rädda Irakierna från tokstan i Sörmland!
Lycka till med sången Anders!
Lite lite bättre
Idag är det tisdag. Tisdagar tycker jag är en lite lite bättre dag än måndagar. Lite lite bättre känns det.
Det finns en liten liten chans att jag kommer vara nöjd med denna dag.
Vi har ju delat upp våra liv i små mindre delar. År-månder-dagar osv.
Att man har faviritmånader kan man ju förstå eftersom vi i denna del av världen har en väldig variation på årstiderna. Men hur är det med veckodagarna? Varför är det roligare vissa dagar än andra?
Viktigaste dan på veckan kanske är lördan. Dan då man kan göra egna planer från början till slut. Inga krav på att vara pigg dan efter (i regel).
Nästa favvodag är väl fredan. Vårat heliga fredagsmys ;) Eftersom man arbetat hela veckan (förhoppningsvis) så är man "värd" en slapparkväll. Helt legalt.
Sen kommer nog tisdagen. Dan då man är mitt i men ändå har härliga förväntningar på veckan. Allt som kommer att hinnas med.
Onsdagen. samma som ovan fast lite lite lägre förhoppningar.
Torsdagen är den stressigaste tycker jag. Det liksom kör ihop sig inför fredan. Man måste göra saker nu.
Sist kommer måndan. Helgens samvaro dröjer sig kvar i huvet. Vad skall man börja tänker man.
Ja, har inget annat att säga idag faktiskt.
Jag tar en promenad så får vi se. Kanske att jag får så pass mycket feeling att jag plitar ner nåt viktigare i kväll.
Arg
Hm...
Jag känner mig lite arg. Det kan ju vara sådär att man kommer in i ett stim av dåliga omständigheter, eller händelser som inte blir som planerat eller nåt som man helt enkelt int räknar med.
Vissa saker går inte att göra nåt åt, men man är ändå ansvarig på nåt sätt.
Jag har några surdegar som inte släpper taget om min hjärna. Detta gör mig lite lite sur.
Utåt sett så är jag glad och possitiv, som vanligt bör tilläggas men det finns en gnagande jävla känsla av missnöje, misstänksamhet över alltihopa.
Folk ringer och surar, jag peppar. Folk lovar och jag tror. Folk förväntar sig och jag lyckas inte riktigt.
Det blir surt.
Bara det faktum att jag inte lycka få denna sura text vänsterställd gör mig jävligt arg, egentligen.
Ska det vara så?
Åsså fryser jag om fötterna med.
Fan!
april april...
Då var det dags för en summering av första april 2008.
Dagens nyheter hade nyheten om att Hammarbybacken i Stockholm skulle glasas in. Tja, knappast trooligt va?
City ville få oss att tro att SL tagit fram en egen "Foppatoffel" som inte alstrade statisk el som stör biljettsystemet.
Metro informerade om att sms och mejl blir det portoavgifter på.
Länstidningen i Södertälje berättade om ett fornfynd i en bygg grop centralt i stan som skulle innebära trafikkaos.
Ja, visst är det lite uppfriskande att denna dag läsa om dessa saker. Jag kan inte låta bli att tänka på alla
dom som faktiskt ansträngt sig att tänka ut dessa lustigheter.
Jaja, ännu en ganska harmlös tradition till ända.
April april, jag kan lura dig vart jag vill.
1 april
Jaha, då var det den första april igen då. Dags att hysteriskt försöka klura ut vilka tidningar som försöker blåsa läsarna mer än vanligt. Eftersom jag är en mycket lättlurad och godtrogen person så brukar jag aldrig reflektera över tidningar eller andra mediers försök att lura oss med större och mindre gags.
Eller så kan det bero på att jag inte är så förvånad över hur saker och ting kan vara heller.
Som min far sa "Det finns folk till allt".
Och det är ju sant.
