lillaq

Det har på senare tid uppstått en märklig debatt i media de senaste veckorna. Senast i går på TV3 var det i Insider samtal kring bara bröst i badhus. Ska kvinnor tillåtas att blotta brösten i allmänna badhus?
Enligt inslagen som Insider gjorde så fick den barbröstade testgruppen bada utan överdel i två utav dom fyra badhus dom provade.

Några argument för att få bada topless var: Minska kläddiskrimineringen mellan könen. Alla ska ha samma rätt att vara nakna.
Några mot detta sa: Det kunde upplevas stötande, Männen blev förvirrade.

Ja, vad ska man säga?

Personligen så tycker jag att  ska man ha förbud så borde dom vara grundade i någon form av verklig orsak. Inte åsikter.

Finns det hygieniska skäl att man måste skyla vissa kroppsdelar kan man styrka det kanske.
Om bröst i sig inte får förekomma eller om det gäller  utsående hud i allmänhet?
När blir ett bröst stötande? Går man på form eller vikt?
Skall man i så fall tvinga på feta män med "bröst" en Bh?

Blir nästa steg att man "bör " skyla fula delar av kroppen? Åderbråck, finnar, födelsemärken?

Å andra sidan så tror jag att detta är ett ganska krystat problem på ett sätt. Jag kan förstå den femenistiska tanken men jag tror nog att dom flesta själmant väljer att skyla sig.

Jag har i alla fall inga problem med bara bröst ;)

Vi jobbar ju ganska hårt i Sverige på att förbättra vår miljö i världen.
Vi har i många år sorterat våra sopor. Vi håller Sverige rent för allt vad tygen håller. Vi sorterar hushållssopor, kastar glas i rätt behållare, sköljer tetrapaket, lägger lampor i speciella behållare m.m. Vi är ganska bra på detta

Gör det någon nytta?

Undersökningar visar att som enskild aktivitet i Sverige gör detta ringa nytta för vår miljö. Det visar sig till och med att om vi i vårt lilla land helt skulle sluta med koldioxidutsläpp, nedskräpning helt och hållet så skulle det ändå inte göra nån skillnad. För miljön totalt sätt.
Vi är för få helt enkelt. Arbete och satsade pengar till ingen nytta?

Vad kan vi göra då?

Jag tycker man ska göra det man är bra på. Vi är bra på logistik. Vi gillar att hitta på system för olika saker. Varför inte sprida den kunskapen till alla som inte kommit lika långt som oss i de frågorna.
Vi borde satsa alla våra miljömiljoner på att exportera våra miljösystem till länder och ställen som inte har möjlighet eller kunskap att sopsortera.
Vi borde hjälpa andra med möjligheten till att själva utöva miljöarbete.

Tänk ett Indien där alla ritschas (tuck tuck) hade miljöklassade motorer istället för gamla motorsågsmotorer. Eller där sopsortering gjorde det möjligt att utvinna mer energi, och återanvändning.

Jag är självklart inte mot att vi sopsorterar i vår närmiljö men kan tycka att det är slöseri med kraft ibland när vi istället borde arbeta där det som mest behövs.

Ja, hejsan på er alla som läser detta. Jag har tyvärr varit lite frånvarande den senaste tiden på detta forum.
Mest beror det på att jag har focus på annat håll och inte plats för tankar som inte rör det.

Häng gärna kvar, jag kommer att återkomma snart med tankar om stort och smått.

Glad påsk och ha det bra till vi hörs igen.

Jag gillar mat. Det mesta funkar för mig. Jag gillar klassisk husmanskost. Den där tunga maten som man blir riktigt däst av. Jag har heller inget emot lite GI eller veg. I veckan var jag på en liten sushibar i Södertälje. Det finns några att välja emellan  men detta är den absolut bästa ( i sverige, enligt mig).

Ett litet ställe där en liten japansk dam driver och lagar all mat samt serverar. Det lustiga är att hon är osedvanligt otrevlig. Inte på det där lite charmiga "skojsättet" utan genuint oserviceminded. Man får inte bestämma vart man ska sitta, även om restaurangen är tom på folk. Om man lämnar mat så ursäktar man sig med nån bortförklaring att man är mätt men att det var gott och kommentaren blir då " Du beställde fel mat". Eftersom detta är ett stamställe för mig så sa hon en gång att hon skulle resa hem till Japan en månad och jag fick inte äta hos nån annan under tiden. Alltså, hon är ganska kärv mot siina kunder kort och gott.

Ändå är det alltid fullt. Folk ser inte missnöjda ut. Alla får det dom kommer dit för nämligen ypperlig sushi.
Det är klart att kön inte varit där om maten inte var bra men jag kan inte låta bli att tänka på var gränsen går?
När slutar den goda maten "täcka upp" hennes usla kundkontakt?

Det känns lite som en tyst uppgörelse mellan kunderna att acceptera detta så vi inte blir av med vårt behov av kvalitets sushi. Eller är det bitterljuva minnen från skoltiden med en härskande "mattant" som övervakade att man inte tog mer än 6 köttbullar! Eller är det möjligheten att hänge sig i en maktlöshet och bara flyta med, för en kort stund?

Jag vet bara att jag ibland bara måste ha sushi från arga tantens flinka hand.

Hoppas hon inte tar för långa semestrar eftersom jag inte vågar äta nån annanstans när hon är borta.

Jag har de två senaste dagarna varit hemma med den nyss fyllda 4 åringen. Han har hostat ganska kraftigt, lite feber. Då måsta man ta det lungt. Vila = snabbt tillfrisknande. Med hjälp av lite hostmedicin så dämpas den värsta hostan.

Eftersom jag just nu har det lite lugnare och kan planera lite friare så är det jag som tar vabbpassen.
Fast gårdagen var inte att leka med. Familjen fick verkligen slå knut på sig själv för att allt skulle lyckas.

Ibland kan man helt enkelt inte ändra på möten eller spelningar utan måste lösa det på nåt sätt. Inga av våra möjliga barnvakter (övrig familj och kompisar) hade möjlighet att rycka in så...

Jag ger mig iväg på morgonen, avklarar två st möten och diverse iordningställande inför kvällen. Gasar hem och avlöser sambon som har 50 minuter på sig att ta sig till den kyrka hon ska sjunga i (begravning). Vi hoppas att den inte skall ta mer än 35 min eller så.

Efter en knapp timmes begravning kommer hon hem och jag får bilnyckeln i hissen. Jag startar 30 minuter sen, men hinner ganska bra ändå. Har mitt lilla evenemang som innefattar en ensemble på 10 pers för ca 100 i publiken utomhus med Ad Lib som ledord.

Kastar mig efter ihopraffsande av rekvisita iväg i bilen igen till ytterligare en kyrka. Anländer 10 min innan sambons nästa gig kl. 19.00

Jag har nu endast druckit kaffe under hela denna tid.

Giget flöt bra och sonen som är med är nöjd med att göra pärlhalsband till mamma. Därefter åker vi hem via en pizzabutik som levererar ok pizzor. Alla hemma, mätta och i säng (inte jag dock) kl 20.30

Idag vabbar jag igen. Har ännu inte klätt på mig och klockan är 12.41 :) Sonen har lekt och vi har det bra, hela dan. Hostan är bättre och febern helt borta sedan 24 timmar.

Det blir nog dagis i morgon.

Har i helgen varit iväg på landet. Hade några av mina barn med. Detta sportlov var ju inte som dom flesta man upplevt direkt. Jag minns dagarna när sportlovet var en enda lång kall och blöt tid med snötunnelbyggande, miniskidor i Bårstabacken och frusna stickande fötter när man la sig i duschen när man kom hem.

Detta år är annorlunda. Aktiviteterna har varit museér, ridning och kojbygge.

Jag bygger ju inte till mig själv som ni förstår. Nä, det är dom två ynstas koja jag bygger. I sommras slog jag ihop en lekstuga men den har dom tydligen vuxit ur.

Ja, jag tog verktyg och matriel och begav mig till den redan påbörjade byggnaden (inte den på bilden).

Efter några timmar var där en nästan färdig koja med repstege,  fönster av glas och viss inredning.  Jag var helt slut.  En granne kom förbi och undrade om det inte var ungarna som skulle bygga?

Njä, det tycker inte jag, dels vill jag att den ska vara något sånär säker men sen är det ju jävligt kul. Klart att dom var med och sågade lite. Räckte spik och bar plank. Dom såg hur det växte fram.

Det handlar inte så mycket om att "serva" ungarna. Mer om kvalitativt umgänge. Och sen om det ska bli nån koja som man kan leka i innan dom hunnit växa upp så behövs nog lite hjälp.

Vi hade roligt och det var ju huvudsaken. Jag rekomenderar härmed den skönlitterära boken Mamma Mu bygger en koja, av Sven Nordqvist. Helt på pricken tycker jag ;)