Rusta för...allt
I morgon bär det av till Gröna Lund. Varje år i slutet av maj eller första veckan i juni åker vi en bunt människor med våra barn till denna hysteriska plats. Eftersom jag är borta en stor del av sommaren på distansjobb så har det blivit tradition att blidka barnen med denna resa tidigt.
Man kan ju tycka att en lördag i början av säsongen, när det dessutom spås att vara superväder är ett ganska dåligt tillfälle. Ja det är ju riktigt. Helt uselt tillfälle är det. Vi brukar vara där när dom öppnar och gå hem när ungarna vill det. Det brukar bli när dom stänger.
Det är bara en sak att göra. Rusta sig. Rusta sig med allt tålamod man kan uppbringa. Betänk att man man eller mindre frivilligt kommer att möta:
Puckon
Stressade föräldrar
Snoriga barn
Skrikiga barn
hyperaktiva barn
Trötta karusellförare
Köer
Köer
Köer
För att undvika ett allt för stort hål i plånboken så lagas det matsäck hemma. Förmodligen pannkakor med sylt, godis folkis, kaffe, saft och frukt. Det trista är att man numer har svårt att hitta någonstans att förtära detta. Grönan har ganska framgångsrikt eliminerat de platser man förut kunde sitta på utan att behöva köpa nåt att äta.
Jag kommer att vara otroligt uppmärksam på minsta lilla tendens till gnäll och stå beredd med dryck, mat, socker, allt för att hålla humöret på topp.
Visst jag tycker att det ska bli lite kul. Åka vilda musen och så. Njä, behållningen är självklart att se barnen ivriga och glada. Att ge dom det man själv väldigt sällan fick. Bestämma över en hel dag.
Hoppas jag överlever.
Karma Sharon
Svt 24 nu...
Sharon Stone snackar om karma, fred och jordbävning i samma föreläsning?
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
Sharon Stone snackar om karma, fred och jordbävning i samma föreläsning?
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
Vad säger dom egentligen?
En grå massa rinner ner för trappan. Vad är deras förväntningar?
Jag sitter och jobbar hemma med mina vanliga sysslor, mejl, ringa, skriva, tänka osv.
Under tiden har jag ofta tv:n på som sällskap. Ofta svt 24 som på dagarna kör en del bra föreläsningar och annat.
Idag är det Irak konferensen i Sverige. Världsledare av rang besöker hufvudstaden, närmare bestämt Upplans Väsby?? Jaja.
Alla ledare mal på om sin syn på detta globala problem. Vad säger dom egentligen? När alla talare har sagt det som måste sägas så som "Tack för att Sverige engagerar sig, tack för att vi arrangerar denna konferens osv" så återstår inte mycket tid till att verkligen framföra nåt tycker jag.
Självklarheter som -att kriget är tråkigt -att alla borde ta större ansvar och att inbördes krig måste undvikas -att demokrati är viktigt, ramlar fram ur rutan. Om... om någon kritiserar nåt så görs det med subtila antydningar i väl avvägda formuleringar.
När fan ska nån säga nåt på riktigt?
När dom väl har chansen, varför tar dom inte den då och kräver svar eller slår näven i bordet.
Att man måste göra saker är ju för faan inget att ha en konferans om.
HUR ska vi göra, NÄR ska det ske, borde vara viktigare att snacka om.
Som vanligt passar ledare på att göra valtal i dessa sammanhang.
Jag väntar fortfarande på nån med lite råg i ryggen och visioner i huvet.
jag upplevde massor
Utan att vilja det så upplever man en massa saker hela tiden. Jag hade bara ögonen öppna. Tittade, lyssnade.
Vad sägs om förutom rådjur, måsar, påfågel så såg jag bara några meter ifrån mig dessa fina djur:
Vi fick ingen fisk så det blev pasta till middag.
Vilken underbart händelselös helg ;)
Vad sägs om förutom rådjur, måsar, påfågel så såg jag bara några meter ifrån mig dessa fina djur:
Vi fick ingen fisk så det blev pasta till middag.
Vilken underbart händelselös helg ;)
Vila
Ska vila över helgen. Tänker inte uppleva nåt. Inte tänka några tankar heller för den delen.
Vi får se hur det går. Vi ses efter helgen!
Vi får se hur det går. Vi ses efter helgen!
Åk smart - Ta bilen!
Vad trött jag blir på SL!
Jag åker ibland tunnelbana och använder oftast rabattremsa, om jag inte fått låna nåt månadskort av nån vänlig själ.
Idag var jag påväg till arbete och har lite brått. Slänger fram min remsa som är halvt använd till spärrvakten. Men blir stoppad! Remsan gäller inte längre! Den har gått ut för en månad sedan.
Hur är det möjligt? Jag trodde att remsor gällde tills dom tog slut. Jag köpte denna remsa i Mars kanske och nu gäller den inte längre. Jag måste således gå till pressbyrån och köpa en ny remsa för 180:- som jag kan åka 8 resor på som mest.
Det är ju tur jag har bil. Jag har fan inte råd att åka kollektivt. Tycker inte att det är direkt prisvärt att åka några kilometer för detta pris.
Jag fattar att folk plankar, även om jag själv inte tycker det är rätt sätt att protestera på.
Jag fällde några ytterst sura kommentarer till de stackars expediterna (båda kvinnor i unga år) men kännde mig inte bättre för det. Jag blev bara surare. Så jag fantiserade en liten stund om hur det hade varit om en av expediterna hade varit en person jag kände. Hur skulle jag hantera det.
Jag spelade upp situationen i huvet några gånger och såg mig själv utifrån.
Jag såg löjlig ut som sur. Då blev jag gladare.
Suck...
Min nya remsa gäller till 2010. Hoppas jag hinner åka upp den i alla fall.
livet i en källare
Jag har ikväll bytt däck på min bil. Till sommardäck då. Lite sent men det blev gjort i alla fall. Jag förvarar mina däck i källaren som många andra. Nån kanske tycker att jag borde ge mina däck ett bättre liv genom att förvara dom på däckförvaring för typ 1000:-/år. Knappast. Källarn duger bra.
När jag lastat in efter fullbordat uppdrag så strosar jag runt lite i källarens korridorer.
Jag studerar allt som folk har i sina förråd.
En del förråd är rena sopstationen andra är ordnade med tysk noggrannhet.
Ibland stötte jag på ett förråd som ingen varit i på åratal. Gammla grejer, tjockt lager av damm. Ej saknade saker.
När man väl studerar allt som finns så flyttas jag tillbaka en massa år i tiden. Folks liv ligger bokstavligen i boxar travade på varanndra.
Det man mest har i sina förråd (enligt min korta forskning i ämnet) är:
Resväskor, ihopvikta flyttkartonger, stolar, klädpåsar, tillbehör till lägenheten, säsongsrellaterade saker som pulkor, cyklar, skolböcker och gamla papper i pärmar. m.m.
En del har stora tjocka lås på dörren vilket jag inte riktigt fattar. Det stödjer ju tesen att "lås är till för de ärliga" eftersom man vid ett inbrott bara skulle kuna slita lite löst i hönsnätet för att komma in. Andra förråd har små värdelösa lås, mest för att dörren inte ska gå upp av sig själv tror jag.
Nåt lite intressant jag lade märke till var att det i flera förråd stod dockhus. Dockhus i olika storlek och modell. Några gamla andra nya. Jag inbillar mig att vi inte gärna gör oss av med våra hus, i vilken form de än är. Det finns så mycket som binder oss till den typen av leksaker.
Vårt förråd hörde till dom mest välfyllda. Jag har gjort lite konstruktioner så vi kan stapla på höjden och vi har ett jävligt högt förråd. Det krävs en smärre akrobat för att nå allt.
Efter ett tag tog jag tag i verkligheten och stapplade uppför trapporna ur glömskans skrymslen för att fortsätta livet i realtid.
Lördag
Lite deckare i Brittisk tappning
Lite sprit i Skotsk tappning
Vilken härlig lördagkväll ;)
Eye Toy Aaaaah!
Riktigt såhär såg inte jag ut ;)
Jag ska om typ två veckor vara med på ett seminarie eller så om (korta ordalag) sätt att använda TV- spel på äldreboende, som träning.
Jag som själv inte har ett PS fick således låna ett rosa fint litet med tillhörande spel.
Jag satte igång maskinen tillsammans med min yngsta son och vi sprang på stället, viftade hejdlöst med armarna, hoppade och boxade tills jag var helt slut.
Vilken grej. Jag kände mig lite larvig. Jag blev svettig, vilket ju är meningen. Speciellt för de gamlingar som ska använda detta.
Jag hade lite svårt att ibland fatta vad som var kul egentligen. Jag tror att jag hade en tidig utgåva på själva spelet men det var ok. Kul idé f.ö. Att få gamlingar som ändå sitter framför TV:n intresserade för detta.
Projektet är provat under hösten och är väldigt populärt tydligen. Som någon pensionär sa, "-Nu kan jag äntligen spela tennis igen". Då sittandes i en stol framför tv:n men bättre det än att inte lyfta på armarna alls den veckan.
Personligen skulle jag nog satsa på ett Wii. men vad vet jag om detta? Hoppas kunna mer om några veckor.
Hemlängtan?
Södra stranden med utsikt över "Jungrfun"
Lickershamn - detta paradis på jorden.
Jag snackade med min mor på telefon igår. Stora delar av min släkt är bördig från Gotland och på äldre dar så flyttade dom tillbaka till denna vackra kalkö.
Jag har under hela min uppväxt varit på Gotland oerhört mycket. Sommar som vinter. Alla lov, många många helger samt att kontakten via släkten gjort att jag ser mig som nästan Gotlänning, åtminstånde i själen.
I vuxen ålder har besöken till ön tunnat ut betydligt. I bästa fall 2 ggr om året. Det känns faktiskt riktigt tråkigt.
När jag i går snackade med morsan så surfade jag sen runt lite på nätet och tittade på Gotlandsbilder. Jag fick en längtan dit såklart. Det känns nästan som en hemlängtan. Det där man känner när man varit på långsemester.
Konstigt kan jag tycka.
Det var ju länge sedan jag var där egentligen.
Det var ju under dom viktigaste åren. Barndomen och ungdomen då man formas till den man sen blir.
Vi har i min övriga familj, d.v.s föräldrar och syskon, släpp på den gemensamma familjebasen då alla numer flyttat från stan där vi är uppväxta. Då blir det kanske extra tydligt.
Hur som helst kommer Gotland alltid att vara hemma. Det har jag bestämt mig för. Just nu är det längre hem bara.
Hamnen - bad, bus och kram har det varit där.
Glasögonormen
Jag gick för en vecka sedan in hos en optikerkedja och sa " Har ni en tid för synunderkökning nu direkt?"
Om tio minuter blev svaret. så då hann jag precis välja bågar med. Kort fundering och snabba beslut.
När man köper nåt i dagens konsumtionshets så är det ofta billigare att köpa 2 saker istället för 1.
Tja, kan väl kanske vara skoj.
Detta medförde att jag nu köpt nya brillor. Två par. Det ena ser ut som mina gamla beprövade. Små, raka och ganska neutrala. Det andra paret är bågar av plast och något mer karraktär på dessa.
Just det faktum att det är två för ett gör nog, i mitt fall att jag vågar testa nåt annat. Det är billigt och jag får både det jag är van vid samt något nytt. Alltid lite nervöst att ha en så stark accessoar (stavas det så?) som glasögon för första gången.
Det blir kanske på nån fest eller nåt ;)
Glädjande nog så hade min syn inte blivit sämre sen sist (13 år sedan).
En tanke, innan nästa...
Jag har så många tankar i mitt huvud just nu. Det mesta jobbrellaterat. Verkligen kul tankar. Många idéer, många praktiska saker att reda ut, mångadetaljer att hålla ordning på. Det är roligt. Ju mer det är desto större blir kreativiteten, i mitt fall.
Tills en viss gräns...
Jag kan tänka mig att gränsen är nådd. Jag märker att när jag ibland sitter och pratar med folk, dom som orkar prata med mig nu, far iväg i tanke experiment eller till och med funderar på alternativa idéer till det vi samtalar om under samtalet... Hänger ni med.
Jag pratar om ett sätt att marknadsföra ett visst arrangemang och under samtalet så har jag börjat på avvecklingen av detsamma. Start och stopptider, vem tar skräpet och hur gör vi nästa gång m.m.
Undrar om det är bra eller dåligt? Bör utvecklingen och idéskapandet ha sin gilla gång? Måste man även i tanken krypa innan man går? Jag vet inte. Jag måste försöka fokusera på dom idéer och projekt jag nu har i skallen och se till att allt är "på rull" innan jag går vidare.
Det blir veckans mål.
Annars var helgen bra. Nästa helg... då jäklar ;)
Aktiv?
Ojoj... där kom sommaren i 200 knyck!
Jag hann inte ens ta av mig kläderna. Nu sitter jag här i linne och har just druckit kaffe. Väntar på älsta sonen för att försöka åka och paddla eller nåt.
Det ska cyklas på gården med den yngsta
Jag hörde att på måndag kommer kylan igen så...
Bästa att passa på.
En nordbos ständiga dåliga samvete, att inte vara ute och aktiv när solen skiner gör sig påmind.
Jag hann inte ens ta av mig kläderna. Nu sitter jag här i linne och har just druckit kaffe. Väntar på älsta sonen för att försöka åka och paddla eller nåt.
Det ska cyklas på gården med den yngsta
Jag hörde att på måndag kommer kylan igen så...
Bästa att passa på.
En nordbos ständiga dåliga samvete, att inte vara ute och aktiv när solen skiner gör sig påmind.
Skurkig!
(Inte min bil på bilden)
Det finns tillfällen i min vardag där jag trots att jag inte gjort nåt dåligt alltid känner mig lite lite skyldig.
Jag har svårt att helt sätta fingret på vad det är.
Dels är det som med den just avklarade deklarationen. Jag är helt sanningsenlig. Gör inga konstiga avdrag. Visserligen så sitter jag som så många andra och funderar på HUR jag ska få använding av alla kvitton jag sparat under året och brukar få med dom flesta. Aktiviteter som "Inspirationsresa" och "referenslitteratur" använder jag bara i bilagan till deklarationen men det är ju inget fel i det.
Ändå gnager det lite.
Dels är det besiktningen av bilen.
Idag har jag besiktigat min bil, 6 dar försent men dock. Nu kör jag lagligt. Eftersom jag har en förhållandevis ny bil och framförallt bra bil, så räknar jag kallt me att den går igenom utan anmärkning. Detta år visste jag dessvärre att ett av däcken verkligen inte skulle gå igenom. Felet kan lätt åtgärdas med att jag byter till sommardäck pronto.
Eftersom vi servade bilen för 7000:- så gjordes det en hjulinställning för att rätta till slitningarna. Nåja...
Under hela besiktningen var jag sådär överdrivet förklarande för killen som tittade på bilen. "- jag har just varit på service, - Jag hann inte byta till sommardäck men lovar att göra det direkt jag kommer hem ikväll, - Jobbigt med många stenskott jag vet, ska byta hela rutan. Hela tiden med en gnagande skuldkänsla trots att allt jag sa var helt sant.
Vadan dessa känslor? För vem skäms jag?
Det är väl ett utlopp av maktlöshet och utelämnande eller nåt.
Ja, nu sitter jag hemma och känner att jag måste gå ut igen för att byta alla däcken. Lite beroende på att killen "släppte" igenom bilen utan anmärkning med kommentaren "-Eftersom du ju ska hem och byta däck på en gång!"
Pust...
Det enda som rör sig är vinden!
Folk dör i Burma, igen. Världen vill hjälpa men... inte Burmas junta. Hjälporganisationerna sitter fast i väntan på att visum skall bli klara. Samtidigt som dödssiffran stigit till över 22 000 stycken.
Hur fan tänker de styrande i Burma?
Jag förstår att en människas värde är olika beroende på vart man befinner sig i världen. Men dom som styr lever ju trots allt i landet och måste väl ha någon form av medmänskliga känslor för sitt folk eller?
Kanske är det så att mångårigt millitärt styre har förlamat den styrande organisationen så till den milda grad att den inte tål snabba lösningar? Nödvändiga lösningar!
Hur som helst så är det inte försvarbart att världen måste vänta med att få hjälpa när folk dör. Även innan Tsunamin för några år sedan visste man att det är under de första dygnen man kan hjälpa människor att överleva, sen handlar det mer om att "städa" upp.
Hur fan känner sig de styrande i Burma?
I dagens press står det att Juntan är pressad. Tror fan det när en hel värld har noll förtroende för dessa pajaser.
22 000 döda kan inte snacka men alla efterlevande blir det svårt att skapa förtroende för.
men...
Som sagt är värdet av en människa olika vart man befinner sig i världen och Burma står nog för lågmärket.
Jävla Burmadårar!
Majtraditioner
Idag var det dags igen för den årliga promenaden med det senaste året i siffror i ett kuvert i handen. Jag tillhör den grupp människor som gillar att gå iväg med deklarationen i handen och fysiskt lämna in den på plats.
Numer finns det ju ett antal alternativ till detta. Man kan sms:a, mejla, posta. Det är inget för mig.
Jag sitter samma kväll, gärna så sent som möjligt och deklarerar. Jag har exempelvis haft som tradition att i många år ta med mig mina papper och deklarera på den lokala puben där jag bodde förut och sen, några minuter i tolv springa ner till skattekontorets postlåda och lägga in den. Gärna då i sällskap med mina vänner och en bira.
Detta var innan dom släppte på regeln att man måste lämna in den absolut senast tolv (24.00)på natten.
Konstig regel egentligen. Nu med alla datorsystem så kan dom starta själva räknandet på kontorstid dagen efter så det är inte lika viktigt längre.
Ikväll fixade jag allt hemma och vandrade, liksom många andra mot skatteskrapan med min lapp. Skatteskrapan som numer är fylld av studenter men snälla som dom är så står dom fortfarande och samlar in deklarationer på Götgatan.
Efter genomfört uppdrag tog jag en ganska snabb öl på en pub. Trevligt.
Ett år till nästa gång.
Hoppas jag får igenom mina avdrag ;)
upp till kamp?
Jag kollade statistiken för besökarna idag och såg att den 1 maj var det en otrolig dipp. Bara jag själv och ytterligare en person. Tänk att alla var ute och demonstrerade!
Eller?
Alla kanske var bakis sedan Valborg.
Själv var jag varken eller för en gångs skull.
Eller?
Alla kanske var bakis sedan Valborg.
Själv var jag varken eller för en gångs skull.
Stanna!
En vinterbild dessvärre men i väntan på en ny kamera så blir det gamla bilder.
Har nu varit på landet i nästan en hel vecka. Helt otroligt skönt. Har kunnat jobba samtidigt. Distansjobb när det är som bäst. Vakna till fågelsång, äta frukost ute i lä, sitta vad datorn med utsikt över lilla sjön och åkrarna. Göra middag till familjen. Dricka ett glas vin mitt i veckan titta på solen som går ner. Sen sover man gott.
När det är så här lätt så saknar jag inte storstadslivet det minsta. Vad är det egentligen som är så bra med det?
Köer, trängsel, smuts, jäkt.
Hade jag ett jobb där jag kunde distansjobba mer på detta sätt så skulle jag nog flytta ut.
Eld
Jag brann inte upp i år heller.
Det blev en mycket trevlig kväll med större delen av familjen på plats samt en gammal god vän lite öl en del whiskey och kalla nästippar.
Jag gillar denna typ av traditioner. När vi alla står samlade, i detta fall en eld och välkommnar ljuset som mer och mer tar över våra frusna kroppar. På den plats där vi befinner oss denna Valborg har folk vandrat för att se eldar i många många år.
I morgon skall vi elda en egen liten hög. Härligt ;)
Det blev en mycket trevlig kväll med större delen av familjen på plats samt en gammal god vän lite öl en del whiskey och kalla nästippar.
Jag gillar denna typ av traditioner. När vi alla står samlade, i detta fall en eld och välkommnar ljuset som mer och mer tar över våra frusna kroppar. På den plats där vi befinner oss denna Valborg har folk vandrat för att se eldar i många många år.
I morgon skall vi elda en egen liten hög. Härligt ;)
