Inte så länge sedan



Swisch...
Jag far förbi Söder, med tåg. En saknad värmer upp min kropp. Gatan, husen, närheten, människorna. Nu är det annat som gäller. Inte sämre alls, men annat. Visst stämmer det att man lämnar en bit av sig själv när man flyttar på sig. Undrar om jag hittar det när jag kommer tillbaka?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0