lillaq

En kompis till mig rensade lite under en gammal skräphög och fann denna underbara skylt.
Messerschmitt är väl dels ett flygplan men dom gjorde väl även motorcyklar?

Undrar hur den hamnade på hans tomt.

Eller så har han ett plan ståendes i vebon ;)

Jag har idag sett premiären på The Simpsons. Jag tycker verkligen att det är bra satir. Är inget superfan som kan alla häftiga repliker en gillar både karraktärerna och innehållet.

Filmen var som väntat som ett ända långt avsnitt. En och en halv timme kändes som en halvtimme.
Jag ger filmen 4 Q:n av 5.

Många fick sin slev av ironi och pikar. Jag gillar att Homer kallar publiken för losers då dom betalat för nåt på bio som man kan se gratis hemma i soffan. Kul, sant och skarpt.

Se The Simpsons the movie.

  

Ett härligt hus! Fullt av... hemligheter.
Dass, skithus, hemlighus, toa m.m. Sköna namn.

Denna länga används förmodligen inte längre. Numer så släpper vi vår treck i enskilda rum och i ensamhet.

Ett lumparminne som fortfarande hänger kvar är när jag mitt i natten på vinterutbildning i fjällen sitter på dass, i det fria på en pinne över en "kartongtoa" och läser DN under en klar stjärnhimmel.
Ensam, lite frusen och med ett tillfredställande lugn i kroppen med hela fjällvärlden och vintergatan framför mig.

Mitt bästa bajsminne helt klart.

För sextusen år sedan bodde man och levde på denna plats. En skog som då var sanddynor och nära vattendrag. Man odlade grödor av olika slag och troligen dyrkade man malstenen. Stenen vars malande blev till mjöl och senare föda. Jag var på en plats där man för sextusen år sedan vandrade omkring och åt samma typ av bär som jag åt. Det är en svindlande tanke, att man för sextusen år sedan hade strå och lerhus. Fiskade, lekte och hade en tro, precis som idag.

Vad kommer man hitta om ytterligare sextusen år? Man kanske har slutat att gräva i jorden då? hela vår värld är så pass dokumenterad att det inte finns nåt att upptäcka. Geologer, historiker och andra kommer kanske bara att rycka på axlarna när man visar fram ett föremål från 2000-talet. "ja, det där vet vi ju att det är en bluetooth till en sonyericsson W800i". Aldrig mer några nyheter... Eller så har mänskligheten fått börja om. Kanske efter ett krig. Eller så har jordens resurser tagit slut och vi har varit tvugna att helt omvärdera vårt sätt att leva för att överleva.

Sextusen år är en hiskerligt lång tid för en människa. Under en så lång tid hinner man säkert bli bortglömd för att sedan åter bli ihågkommen av någon anledning för att sedan falla i glömska igen. Ingen kan sia om framtiden om så den är sextusen år eller en minut. Det kanske är det som driver oss? Viljan att se hur det går. Viljan att vara med så länge vi kan?

Jag åt några blåbär till och andades in den prunkande skogsluften en stund för att sedan bege mig mot min egen tid. Nutiden.

En tanke av Coleridge av Alf Henriksson: (fritt ur minnet. Jag ska rätta det sen)
" Den allra första kvällen Adam såg solen gå ner, visste han inte om han skulle få se den mer. På den andra kvällen närde han en förhoppning att han skulle få se den igen. Den tredje kvällen var han säker och vid gott mod. Kanske mänskligheten ännu står, där Adam en gång stod.

Är inte detta en härlig miljö? Ett fält fullt av marsmallows!
Fält efter fält med dessa stora godiskolosser.

Härlig är sommaren!
;)

Som stadsbo och inte supervan i den vilda naturen så är en tripp in i urskogen en intressant upplevelse.
Man vandrar lite sakta och försiktigt där det är ganska ok att gå. Känns exklusivt på nåt sätt.
Plötsligt tonar ett berg av stickor och strån upp sig framför mig. En gigantisk myrstack. På marken kryllar det av små invånare av sagda hög och står man still i mer en tre sekunder så har man garanterat några stycken påväg upp för benet. Bilden togs i hast mellan mina steppkonster. Förmodligen är jag nu efterlyst i "Myrstad" som sommarens "topkiller".

Vilket enormt bygge! Vilken samarbetsvilja och ordningssinne myror måtte ha. Hitta och få plats och lyckas kommunisera mellan varandra i denna superstack. När jag blev trött benen av allt steppande så gick jag där ifrån och stöter på ytterligare en hög. När jag höjer blicken så finns det flera liknande myrhus, lite varstans. Jag befann mig i myrornas "Big Apple" kanske? Det fanns en hel del "myrmotorvägar" mllan stackarna. Högertrafik vad jag kunde se.

Det var nästan så jag hade lust att vara myra för en dag när jag såg allt detta.
Som tur e så slipper jag det.
Jag hörde även konstiga läten men mer om det senare kanske.

Det här är en skön blandning av verksamhet tycker jag. Detta är sånt man ser mer på landsbyggden än i stan. Handelsbod, post, system och apotek i samma lokal. Bra och smidigt för kunderna. Jag var själv inte inne i Bettan bar & livs men det vore kul om man i baren kunde beställa en Stöl och en bal dasspapper. Eller om snabbköpskassörskan var en fena på att blanda drinkar.
Kalles kaviar
piip
mjölk
piip
spagetti
piip
6 :a Gin o Tonic
piip

Vad finns det mer för kul blandverksamheter?

I går var jag inte mer än blott 25 meter från kultgruppen Steely Dan. Denna grupp från sjuttiotalet är min enda chans att få känna mig som en fjortis igen. Jag vill inte säga hämmningslös idoldyrkan men jag gillar det mesta dom gör. Speciellt att dom kommer till europa och då Sverige.
Det var ett fullpackat Skeppsholmen igår kväll, och jag med festivalsällskap hade lyckats bänka oss på andra raden för att ha så bra sikt som möjligt.

När det närmar sig för det som 98% av publiken var där för så började en hel massa människor strömma till framför scen och framför oss. Tusan! Vi som satt så bra. Till råga på allt så började det regna så då for det upp en hel massa paraplyer! Hur fan kan man ha paraply med sig på en festival???



När några bakomvarande mig och med min instämmande nick skrek "ner med paraplyet, jävla idiot!" så tog alla ner dom. Äntligen fri sikt!



Konserten blev superb, alla var glada och ingen dog av några droppar regn denna gång heller.
Efter konserten var det Erik Gadd. Jag har inget emot Mr Gadd, han är en yperlig artist men... jag ville inte grusa mina intryck av slickt produserad smartjazz med slammrig partymusik. Jag och mitt sällskap lämnade festivalen nöjda och tog en eftersläckare på baren vid Hornsgatans början, Akvavit. Avslutade med en burgare.
En lyckad kväll med andra ord.

Nu har jag bevittnat Steely Dan live två ggr :)

Ett gammalt 80-tals uttryck (rubriken). En variant på kanon...Jaja.

De lediga dagarna fortsätter! Kunde inte låta bli att ta en bild på mig själv i en kanot, nära midnatt, i regnet.
Ingen blåst och ganska lungt på sjön och ack så skönt. Det är ju alltid så varmt i vattnet när det regnar. Jag behövde visserligen bara doppa händerna då och då.
Jag lyckades skrämma några canadagäss ur sin kvällsdvala när jag gledo fram i mon kanot.

På bilden kan man skymta att jag var på sjön (tycker jag).

Kanske är det detta som får mig att fundera i denna sena timme ;)
Tja, dom som säkert talar sanning är barn och fyllon så va fan ;)

Så här på sommaren så blir ju vi svenskar lite galna på flera sätt. Vi aktiverar oss med en massa saker. Arbetet blir mindre viktigt och många av oss lägger stor möda och ekonomi på att uppleva saker... eller inte. Detta beror till stor del, enligt mig på vårt ljusfattiga klimat. När vintern regerar ids vi inte en massa saker. Vi ids inte hälsa på främmande människor. Vi ids inte bara finnas. Vi ids inte, helt enkelt.

När ljuset kommer till våra breddgrader så genomgår vi alla en metamorfos som inte går att kontrollera. Tempot sänks. Allt vi gör känns lite som det kvittar fast på det där possitiva sättet.

Själv blir jag både upprymd och sentimental. På samma gång. Jag kan sitta på en veranda och se ut över ett kvällslandskap som på bilden ovan och känna mig enormt upprymd över att få uppleva det, nu. Att jag finns i detta.

Sen kan jag bli vemodig över att det är så kort. Att jag inte kan ta tillvara all denna skönhet på bästa sätt innan den försvinner.

Vilken ynnest och lyx att jag kan känna dessa känslor.

Som tur är så vet jag ju att sommaren kommer tillbaka, så jag kan vara lugn  :)

Aah! äntligen hemma, med lite lediga dagar framför mig. Nu får jag äntligen närma mig min nyinköpta elgräsklippare. Vilken lycka!
Jag köpte en med sladd för att jag tänkte vara lite miljövänlig och inte släppa ut en massa avgaser. Den är dessutom tystare än en vanlig gräsklippare. Det känns mer som man damsuger gräsmattan. jag hann dessutom få en en trevlig snits med sladden. Jag kan rekomendera en liknande maskin.

Jag har ju tidigare snackat om vad olika ordet semester betyder för olika människor.
Just nu sitter jag själv vid köksbordet och allt är lugnt. Det korta regnet som föll tidigare har rensat luften och dimmorna ligger över åkrarna. Solen har passerat horisonten och ett trivsamt mörker lägger sig till rätta. Kan tillvaron vara bättre?

Bara lite bättre, jag häller upp ett sista glas vin.

Jag kom ihåg första gången jag såg ett par inlines. Det var nångång på sjuttiotalet i tvsoffan.
Familjen tittade  på Janne "Loffe" Carlssons fredagsunderhållning. Minns inte vad den hette.
Han gjorde alltid en rolig och överraskande entré. Ibland på motorcykel, iblan hoppandes genom en vägg av rispapper men just denna fredag kom han på inlines.

Detta var tiden då dom fyrhjuliga "rullskridskorna" just hade passerat världen och blivigt töntiga. Det häpnadsväckand var att  alla hjulen på Loffes gricker satt på rad! En efter en. Det såg ut som om han faktiskt åkte skridskor på scen. Han "saxade" runt på cirkus scen en stund och alla  häpnade. I allafall jag.

Nu har det gått 30 år sedan dess och jag har själv ägt ett par inlines av märket rollerblades i flera år.
Inlines hette ju rollerblades först eftersom det var det första märkesgrickerna på land. Sen kom flera märken och vi fick använda det mer korrekta namnet inlines.

Jag har idag köpt min dotters första riktiga inlines. Bra hjul och skön sko. Kul! Jag fick då tillfälle att åka med henne. Hon är utmärkt duktig.

Inlines= bra motion, bra samvaro, kul sysselsättning. Kort sagt ett biligt nöje!

Se upp i backen - tusen hål i nacken!

Jag har just sett den moderna version av Anne Franks dagbok på tv. En mycket dyster historia.
Jag lärde mig att den boken är, efter bibeln den mest lästa icke skönlitterära bok.
Jag förstår det. Hennes omvärld var i uppror och allt var galet. Allt sunt förnuft var satt i undantag och dårskap fick råda. Troligen var alla upptagna med sig själva och såg inte så långt. Vad vet jag. Jag frågar mig alltid när jag sett en av alla dessa historier från andra världskriget, hur kunde det ske? Ingen vet såklart. Många faktorer spelade säkert in.

När tv ljuset slocknat så känner jag mig så löjligt säker. Vad finns egentligen att frukta? Allt väsentligt är ju mycket bättre i dessa dagar. Mister jag jobb så står samhället bakom mig. Jag har som medborgare en ganska stor möjlighet att göra min röst hörd. Alla obotliga sjukdomar är botade (förutom galenskap). Krig... ja det finns inte ens på kartan.

Futtigheten slår mig i ansiktet ikväll.

Anne Frank levde större delen av sitt medvetna liv i skräck och dog i tyfus två veckor innan befrielsen kom.

Varför?

http://www.annefrank.org/splashpage.asp

Festen var som ni ser ovan full av dans och härliga människor. Alla var glada och jag tror dom flesta hade lika kul som jag. Detta var avslutningen på en lång arbetsam och rolig period. Själv har jag nu kommit hem till hufvudstaden och kan äntligen obehindrat surfa och ladda upp bilder. För alla de som är kvar i Norrland så vntar fortfarande lite belöning. En spelperiod och så deras avslutningsfest. Trevliga tillställningar det där.

Ett kort sammandrag:
De flesta var på plats vid 7
Regnet började strila ner vid fem över 7
Gunhild vann tävlingen
Jag grillade korv men fick även smaka älginnerfilé
Jag drack 4 öl och en liten nubbe
Dansade
Snackade med alla
Några tog taxi hem för hemska pengar
Jag var kvar alldeles för länge.

Nedan ser ni hur trött jag var på tåget hem.
Nu i säng, omedelbums!

Tyst och stilla på bloggen...
Jag har själv just haft en "jobbpeek". Knappt varit uppkopplad på en vecka.
I morgon kommer en lite belöning i form av en fest med alla inblandade. Det skall bli kul såklart. Dessa tillställningar brukar hålla på till arla morgonstund. Dagen efter bli i regel lugn.

Jag återkommer på söndag med bilder och tankar ang. fester tror jag ;)

Min första lista på denna blogg.

Lunchställen i Östersund. Jag rankar dom som jag finner mest attraktiva både prismässigt men ochså stämning och kvalité.



1. Sinnernas Café, Bibblan vid busstorget. Bra och lagom varierad meny som är fräsch och god. Musiken är väl avvägd och personalen mycket trevlig. Sen kan man vara uppkopplad där med ;) 65 :-

2. Brunkullan, mycket folk med klassisk lunchmeny. Man blir garanterat mätt. Har man en långlunch så varför inte fortsätta på uteserveringen till sena kvällen. ca 70:- har jag för mig.

3. Frösö golfklubb, Buffé som inte ändrats nämnvärt dom senaste två åren jag varit där. Bra grönsaker och man har goda chanser att bli mätt. 80:- + 5:- för lättöl.

4. Tages på Frösön, en muterad sibyllakiosk. Roadmeny av mindre hälsosam stil. Här har du chans att få i dig alla typer av fetter, både i maten men även till kaffet. cirkapris 75:-

5. Arnljotlägdens kök, Fil och i bästa fall flingor. Några mackor med mycket pålägg på. Sen som efterrätt en kopp automatkaffe. 0:-

Hepp! Nu ska jag ta en kaffe till på Sinnernas Café!

Ja, jag vet inte om det stavas så men va fan ;)

Jag såg just en reklam om Imodium. Det är tydligen en medicin för lös mage. Jag är själv nästan aldrig sjuk. Speciellt inte i magen. I den reklamen så får man det att låta som om det är helt normalt med diareé. Ungefär som finnar för en tonåring, men med Imodium kan man fortsätta som vanligt. Aslarvigt. Har man diareé så stannar man väl hemma? Vem är så ansvarslös att man ger sig ut på stan och kanske till sin arbetsplats och sprider sina baciller vidare?

Det slog mig att det är kanske just vad läkemedelsföretaget vill. Fler som blir sjuka och fler som köper Imodium.

Usch!

Snart är det dags!
Stockholm jazz festival. Det var några år sedan jag var där. 1999 tror jag det var. Mitt dragplåster var då Gary Burton och Chick Corea. Oslagbart. Detta år har festivalen lyckats få dit mitt absoluta favvoband. Det legendariska Steely Dan. Första dagen kommer dom, den 17:e juli. Jag har såklart inhandlat biljetterna sedan länge. Jag kommer att vara på plats tidigt för att få bra platser. Troligen får man genomlida mindre bra musik men det är det värd såklart ;) .

När Steely Dan var i stan senast och enda gången hittills, var jag på plats. En god vän tillika Steelyfan hade bokat biljett på parkett nära mixerbordet för att få det optimala ljudet. Känslan av förväntan och glädje börjar infinna sig nu precis som förra gången. Jag har biljetterna framme och hoppas på en härlig dag.

14 dagar kvar :D

Normalt sätt har jag bredband kopplat till min laptop. Eller så söker jag upp nåt ställe som har ett öppet nätverk som jag kan surfa på. Nu när jag jobbar i norra sverige så är jag hänvisad till modem. En frustrerande situation för en surfnörd som jag. Bara att ladda upp bilden ovan, som ju är viktig ;) tar lika lång tid som att tillreda en kopp pulverkaffe, iof så gör man andra saker under tiden. Inte som förr när man satt kvar och stirrade på skärmen för att se att allt gick rätt till.

När sen bilden är uppladdad så skriver jag bloggen och hoppas på att uppkopplingen funkar tills allt är klart för publicering. Lite besvärligare, lite mer tidskrävande.
Allt blir enklare när jag kommer hem igen.

Temat tid är nåt jag gillar att snacka m som ni märker.
Det är kanske för att jag själv är tidsoptimist. Jag återkommer säkert i frågan.