lillaq

Idag kom den ganska väntade nyheten om att Kronprinsessan och hennes Daniel ska gifta sig. Garabben från Ockelbo. Gymägaren och stekaren från norr. Har idag kallats en man av folket. I televisionen så talas det om ifall monarkin blir utarmad av att det inte är blått blod som tillförs.

Vi kommer de närmsta dagarna få ta del av en massa åsikter om huruvida Sverige ska vara en monarki eller inte tror jag. Daniel kommer kanske att nagelfaras lite extra. Min egna inställning har varierat lite under åren.

För 33 år sedan stod min bror, mamma och pappa i slottsbacken och väntade på ekipaget med de då nygifta föräldrarna. Då var det min största stund i livet. Att se kungen på riktigt. Vi åt fint på restaurang och silvia var vacker.
Under min lumpentid så gick jag högvakten. En märklig känsla eftersom jag inte längre såg vitsen med ett kungahus lika tydligt. Men min plikt och fostran gjorde sitt tror jag. Sverige Sverige fosterland...



Nu är jag äldre. Tänker mer praktiskt ekonomiskt kanske. Ser både fördelar och nackdelar med vår monarki.
Å ena sidan kostar oss skattebetalare en del. Inte bara i hovkostnader utan även en omfattande förvaltning och annat som man som undersåte inte vet.
Å andra sidan så handlar det nog en del om identitet tror jag. Som svensk, oavsätt om man är född i Sverige eller inte. Kungahuset som nationalsymbol. Tradition och kultur.

Om det är värt det? Jag vet inte. Förr tyckte jag det. Nu är jag mer osäker men nu jag vet inte. I dessa dagar känns det som det är värt kostnaderna.

Vem vill missa en stor fest!

Swisch...
Jag far förbi Söder, med tåg. En saknad värmer upp min kropp. Gatan, husen, närheten, människorna. Nu är det annat som gäller. Inte sämre alls, men annat. Visst stämmer det att man lämnar en bit av sig själv när man flyttar på sig. Undrar om jag hittar det när jag kommer tillbaka?

Jag läser aldrig kvällspress, allt sedan mediadrevet gjorde bort sig under de tragiska Estoniadagarna. När jag läser löpsedlarna på dessa enligt mitt tycke förkastliga trycksaker så blir jag trött och lite arg. Eftersom allt verkar handla om bredd och ren försäljning så följer löpet i regel gårdagens tv-tablå. Sen konstruerar rubrikmakarna en käck slogan och förhoppningsvis köper folk tidningen.
Men vem fan bryr sig?

Handen på hjärtat, bryr vi oss verkligen? Vill vi verkligen veta vad någon sk journalist tror eller tycker att nån offentlig person sagt. Jag har flera bekanta som fått ledande frågor och att sen tidningen gjort troliga antaganden till en sanning på ett ytterst tveksamt sätt.

Är det så att vi verkligen bryr oss? eller vill vi bara underhålla oss på fikat? Jag vet inte men jag tror att många har blivit "infobrusberoende". Det är inget som tillför livet. Man lär sig inget av det. Bruset ligger som en kudde på huvet och dämpar. Nä, I´m sorry folks, skippa dravlet. Ta kontroll över ditt informationsintag. Välj vad du vill veta och ta reda på det.

Var nära dig!

Jag tycker webben är fantastisk.
Den är som en demokrati. Respekteras den så funkar det.
Jag har ju alla möjligheter att ta reda på allt möjligt (om jag inte bor i Kina) bara genom att klicka lätt med pekfingret.
Nu så har jag börjat arbeta rent känslomässigt med sommarens produktion i Östersund. Jag tycker det är en jätterolig stad. Mycket för att jopbbet där e kul och jag har inga andra direkta måsten när jag är där.

Då kände jag för att se lite direkt från plats. Hittade några webbkameror som är i gång och kan således titta på väder, folk live.

Vilken grej det är egentligen.
Om jag hade tid så skulle jag nog försöka webbsända istället för att skriva men... det tar förmycket tid som det är nu.

Jag får nöja mig med att sukta efter sommarens dofter över en vintrig bild från ett hörn i Östersund.

  

Ibland lyckas jag få med mig rabattkuponger ifrån reklamhögen hemma. Jag, eller min sambo rättare sagt ser nåt vi behöver och så river hon ut en lapp som jag sen tar med mig till affären.

Nästan varje gång när jag kommer till kassan med två paket kampanjkaffe eller en pastasort man normalt inte äter så blir resultatet detsamma. Kupongen gäller inte. Jag är på fel affär inom samma kooperativ.
Kan man göra det krångligare?
Jag visste inte ens att det fanns tre olika varianter av Coop, eller konsum som vi sa förr.

Då står man där med lång näsa och en värdelös lapp i handen. Eftersom man redan är lite generad så spär man ju inte på eländet och lämnar tillbaka varorna man bara vill ha om dom är billiga. Nä, jag betalar hellre 34 spänn för ett litet paket pasta som inte ens räcker till hela familjen.

I fortsättningen måste jag i förväg bestämma vart jag ska handla och ta med mig rätt kuponger.
Suck...

Att ha en bra arbetsmiljö är nästan helt avgörande för att lyckas på jobbet tror jag. I arbetsmiljön lägger jag även in aspekter som kollegor, plats, stämning och yttre påverkan. Tja så som ljus, ljud, rörelse typ.

Eftersom jag jobbar en hel del hemmifrån så måste jag se till att ordna med arbetsytan själv. Jag har ju flyttat ganska nyligen och har inte hunnit hitta den bästa ytan ännu.

Jag har provat det egentliga skrivbordet. Där vi har avsatt yta för skrivare, pärmar och annat.
Inte helt optimalt ännu. Man ser inte tv:n därifrån ;)

Matsalsbordet. Bra rymd men lite dålig belysning och krångel med skarvsladd.

Nu senaste är det köket som gäller. Skönt ljus med hörnfönster. Närakaffebryggare och kylskåp. Dock liten arbetsyta men med god överblick över gatan och tomten.

Jag har ännu inte testat övervåningen och källaren.