lillaq

I helgen var jag på resa med tåg. Ditresan gick som planerat. Efter utfört arbete så skulle jag ta 17.00 tåget mot hufvudstaden igen. Jag hade reagerat på att det inte gick att reservera plats. Märkligt. Jag vill oftast ha min egen plats eftersom jag gärna sitter på samma plats hela resan, som dom flesta tror jag.

Jag kollade med konduktören innan tåget kom och dom sa att det var överbokat så vi som inte hade platsbiljett skulle få stå en timma drygt för att sen byta tåg i Åge. Jaja, det är väl inga problem. Jag förstod att vi senare skulle få åka SJ:s nya dubbeldeckare. Ett klartr uppköp, speciellt för dom som inte hade bokat platsbiljett av fri vilja.

Timman går och vi stannar i Ånge. Jag får en utmärkt plats på övervåningen med skönare säte, bättre fönster, tystare vagn, elutag, möjlighet till uppkoppling, behaglig belysning fräscha toaletter, en kort sagt underbar tillvaro.
Alla runt om mig är skidåkare från Åre. Lite familjer, några singlar och en bartender.

Först är det jubel över allt det nya. Många har dator med sig och börjar liksom jag jobba/surfa. Allt var lungt
Sen kom beskedet - Det finns ingen bistro!

Nu kommer det spännande psykologiska fenomenet som jag inte vet nåt namn på men plötsligt blev det ett ganska dåligt byte. Folk blev med ens törstiga. Bartendern höll på att DÖÖÖ av hunger. Inte ens kaffe fanns det!
Inte ens när man meddelade att vi kommer 30 min före utsatt ankomsttid blev man inte glada. -Ja det har vi ju inte sett än...sa man.

Vad hände med allt bra? Det är väl inte så farligt att vara lite hungreig en stund.

Nä skärp er svenskar! Var glada! Man har mycket roligare då.