lillaq

Jaha, då har jag nog kommit till vägs ände med denna blogg. Jag såg i Svd igår att de stora bloggarna inom kultursvängen lägger av. Formuleringar som "Det suger ur energi" och "ockuperad hjärna" återkommer ständigt.

Jag kan inte säga att jag arbetat ihjäl mig direkt med denna blogg men två år får räcka.
Om jag inervjuar mig själv om detta kanske det skulle se ut som följer:

Reporter - Jaha nu slutar du efter två år. Hur har det varit?
Hans - Jotack. Det startade som ett experiment. Jag visste inte hur en blogg funkade och folk i min närhet frågade mig hur det var så jag bestämde mig för att prova.
Reporter -  Var det som du föreställt dig?
Hans - Jo, ganska faktiskt. Jag har ju alltid legat på en låg nivå...inläggsmässigt sätt då ;) Min ambition var att reflektera över saker jag stötte på i min vardag och det gjorde jag. Inte så märkvärdigt eller intressant egentligen.
Reporter -  Skulle du kunna starta en annan blogg?
Hans -  Absolut! Men då med ett mer riktat mål. Exempelvis en arbetsblogg eller en åsiktsblogg.
Reporter - Åsiktsblogg?
Hans -  Ja, där jag eller nåt jag representerar driver en fråga eller ställning i nåt som berör andra med.
Reporter -  Vad har du fått ut av att blogga?
Hans -  Inget direkt egentligen. Eftersom jag inte utmanat nåt eller någon så har det mest varit kul. Att blogga handlar ju lite om att "snuttifiera" intryck och resonemang. Det har jag redan i mitt yrkesliv som humorist så det är inget nytt.
Reporter -  Hur har besöksstatestiken varit under dom här två åren då?
Hans -  Hehe, jag har inte haft lika många besökare som Shyffert, det kan jag säga men en trogen skara på ett tjog typ. Det har ju varierat ganska mycket eftersom jag varit alldeles för lat med inlägg emellanåt. Ska man bli stor måste man vara aktiv, aktuell, frän och blogga om nåt intressant. Jag har inte uppfyllt nåt av dom egentligen.
Reportern -  Då får jag tacka dig för att du tog dig tid Hans!
Hans - Tack själv Hans, och vi kanske ses någon annanstan på nätet.
Reportern - En sista fråga bara, ska du börja Twittra istället?
Hans - Hahaha, har testat det. Tyvärr, inte ens jag har så mycket dötid att jag hinner med det. Nä, inget för mig.

Sorti...

När jag går i pension om 24 år så kommer jag i nuläget att få ut ca 14.000:-/mån
Jag har förvärvsarbetat sedan jag var 16 år. Jag har de senaste tio åren frilansat inom kultursektorn och ibland utnyttjat det sociala skyddsnät vi har i vårt land, att stämpla helt enkelt.
När jag nu läser om AMF:s pensionsavtal och andra bonusvarianter så börjar jag undra, för vem arbetar vi?

När jag är gammal så har jag förhoppningsvis lyckats spara lite. Kanske så att mina efterlevande ärver nåt. Kanske så pass att dom själva kan få en bra start på sitt vuxenliv.

Men hur är logiken med att ha en pension på 2 miljoner /år efter fyllda 65 år. För vem?
Hur har tankegångarna varit när man resonerat kring detta?
Att från en skyhög lön få procentuell avkastning av statliga medel och sen dessutom vara garanterad 2 miljoner/år, hur tänker man då? Vem ska nyttja alla dessa pengar?
Dom efterlevande är ju det enda rimliga svaret.

I ett privat företag med aktieägare m.m. så är det väl upp till var och en men när man har med skattepengar att göra till viss del så måste väl gränsen och etiken vara en annan.

Jag jobbar in min pension. Mina efterlevande sin.
Jag är av den tron att man kan inte ta med sig nåt när man dör så...
Jag anammar det svenskaste vi har - vår måttlighet!

Jag var på en kuturdebatt härom dagen i Södertälje där frågan om man ger publiken vad den vill ha eller ej.
Debatten i sig var helt död och alla pratade i egen sak så som det oftast blir när kulturarbetare och politiker är i samma lokal. Nåväl... ett försök att få igång debatten var moderatorns fråga om "rätt låt vann".
Folket från Järna tyckte som väntat att det var trams, fast dom inte sett det. Andra lämnade vaga svar innan dom gled in på sig själva igen.
Jag tycker visst att frågan är relevant i kulktursammanhang. Melodifestivalen är det avgjort största evenemanget i showbiz, i sverige idag. Så visst bryr sig många.

Nå, vann rätt låt? Tja...
Vill vi vinna ESC så är det inte det. Opera och eurodisco har aldrig varit ett vinnande koncept direkt.
Vill vi ge europa en ganska bra mix av övertoner och discodunk så är det helt ok låt.
Det är dessvärre inte så stor dragningskraft i en medelålders operaartist. Även om hon är rolig och överraskande.
Om vi tänkte vinst så är det grekbidraget eller unga killar i flyghjälmar som gäller tror jag.

Sen kan man ju tillägga att Caroline af Ugglas fick dom vuxna att rösta igen. Personligen är jag helt övertygad om att hon egentligen vann över Malena. Den låten är ju dessvärre helt dödsdömd i europa då den bygger till hälften på att man förstår texten och till hälften att man vet vem artisten egentlien är. Jag tror Björman hade lite att säga till om mellan att telefonröstningarna var räknade tills att de blev presenterade i rutan.

För att knyta säcken nu så, JA, man ska ge publiken det dom vill ha. Allt annat blir ju väldigt märkligt. Oavsätt om det är komersiellt eller inte. Dom stora evenemangen får finansiera dom lite smalare.

En intressantere fråga är ju VEM som bestämmer över kulturen.
Frågan ställdes men det enda som hördes var taffliga stammanden från politiker som rapade valtal.

Kultur för alla - alla för kultur!

I krisens tider så jagas det syndabockar överallt. Nu är det svårare än nånsin att "smita" förbi med bra avtal och förmåner. Senast så har SEB:s vd fått backa på siin löneökning till följd av krisen. Ett litet nätt lönelyft på 2 millar.
SEB försökte att få det att låta som om dom var justa genom att dom slopade bonus systemet helt och istället gjorde en mindre löneökning på den fasta delen.

Vadå fasta? Jag undrar vart tog den vanliga lönen vägen egentligen? De flesta löneslavar i detta land förhandlar om en fast lön/ersättning. Det är den som gäller. Jobbar man sen över sin arbetstid eller nivå så blir det senare tal om kompensation e.dyl.
Men tydligen så har cheferna i sverige så uselt ställt med ett löneläge långt under kollegorna ute i europa så dom behöver tillskott utöver lönen.

Jag har inget emot att folk får bra betalt. man kan till ch med få oskäligt betalt om det kniper. Så länge alla är överens.
Att AMF chefer får bonusar medans pensionärerna får sänkt pension är inte acceptabelt.
Att bankchefer håvar in höjda löner trots att banken tar emot bankstöd är inte ok.

Till syvene sist är det ju staten och spararna som står för kalaset.

Tur att jag mest har skulder på kontot. Så slipper jag oroa mig.

Jag har just råkat ut för en cencur på facebook. Jag la upp ett enkelt filmklipp med mig och min sambo som åker  skridskor på isen. I bakgrunden hade jag lite musik. The Cardigans, my favorite game. Bra låt. Gjorde filmklippet fulländat med en skön känsla. Nu snokade facebookfolket upp klippet och raderade det.

Förvisso hade jag inte frågat Cardigans om jag fick använda deras gamla hit i 1 minut. Det var ju dåligt. Tänkte faktiskt inte på det. Jag är ju emot fildelning.

Jag kan tycka att man som artist borde vara glad åt dylik användning. Det är ju en del av folkligheten. Det ligger liksom i låtens verklighet att bli spridd i olika sammanhang. Som artist hade jag varit hedrad när min publik väljer att använda mitt alster i min vardag. Som användare på fejan så kan man ju inte tjäna pengar eller utnyttja sajten för vinnings skull.

Det känns trist och lite sniket. Nu kan man inte göra nåt med andras musik känns det som.
Jag har tidigare blivit kollad av STIM i foajen på en liten teater.
Klart att artisten ska ha betalt för sitt arbete men...

När får clownen betalt för en snubbling?
eller stå upparen för sina skämt som hamnar på youtube?

Hur långt kommer vi dra detta?

Jamen va fasen!

För ett par månader kryssade jag i några rutor i en undersökning om hur jag upplevde eniros webbtjänster.
Nu vill dom att jag ska svara på frågor om hur jag upplevde undersökningen???

Vad kommer dom att göra med den informationen?
Min erfarenhet är att större delen av denna typ av uppföljningar bara är slöseri med tid, för ingen använder dom sen. Man gör en uppföljning av projektet sen stänger man detsamma. Om man sen startar ett nytt projekt så är kunskapsöverföringen ofats väldigt dålig.

Cirkeln börjar bara om.

Jag la 4 minuter på att blogga istället för att svara på dom där frågorna. Vet inte vilket som var bäst.
Tjaba!

Idag kom den ganska väntade nyheten om att Kronprinsessan och hennes Daniel ska gifta sig. Garabben från Ockelbo. Gymägaren och stekaren från norr. Har idag kallats en man av folket. I televisionen så talas det om ifall monarkin blir utarmad av att det inte är blått blod som tillförs.

Vi kommer de närmsta dagarna få ta del av en massa åsikter om huruvida Sverige ska vara en monarki eller inte tror jag. Daniel kommer kanske att nagelfaras lite extra. Min egna inställning har varierat lite under åren.

För 33 år sedan stod min bror, mamma och pappa i slottsbacken och väntade på ekipaget med de då nygifta föräldrarna. Då var det min största stund i livet. Att se kungen på riktigt. Vi åt fint på restaurang och silvia var vacker.
Under min lumpentid så gick jag högvakten. En märklig känsla eftersom jag inte längre såg vitsen med ett kungahus lika tydligt. Men min plikt och fostran gjorde sitt tror jag. Sverige Sverige fosterland...



Nu är jag äldre. Tänker mer praktiskt ekonomiskt kanske. Ser både fördelar och nackdelar med vår monarki.
Å ena sidan kostar oss skattebetalare en del. Inte bara i hovkostnader utan även en omfattande förvaltning och annat som man som undersåte inte vet.
Å andra sidan så handlar det nog en del om identitet tror jag. Som svensk, oavsätt om man är född i Sverige eller inte. Kungahuset som nationalsymbol. Tradition och kultur.

Om det är värt det? Jag vet inte. Förr tyckte jag det. Nu är jag mer osäker men nu jag vet inte. I dessa dagar känns det som det är värt kostnaderna.

Vem vill missa en stor fest!

Swisch...
Jag far förbi Söder, med tåg. En saknad värmer upp min kropp. Gatan, husen, närheten, människorna. Nu är det annat som gäller. Inte sämre alls, men annat. Visst stämmer det att man lämnar en bit av sig själv när man flyttar på sig. Undrar om jag hittar det när jag kommer tillbaka?

Jag läser aldrig kvällspress, allt sedan mediadrevet gjorde bort sig under de tragiska Estoniadagarna. När jag läser löpsedlarna på dessa enligt mitt tycke förkastliga trycksaker så blir jag trött och lite arg. Eftersom allt verkar handla om bredd och ren försäljning så följer löpet i regel gårdagens tv-tablå. Sen konstruerar rubrikmakarna en käck slogan och förhoppningsvis köper folk tidningen.
Men vem fan bryr sig?

Handen på hjärtat, bryr vi oss verkligen? Vill vi verkligen veta vad någon sk journalist tror eller tycker att nån offentlig person sagt. Jag har flera bekanta som fått ledande frågor och att sen tidningen gjort troliga antaganden till en sanning på ett ytterst tveksamt sätt.

Är det så att vi verkligen bryr oss? eller vill vi bara underhålla oss på fikat? Jag vet inte men jag tror att många har blivit "infobrusberoende". Det är inget som tillför livet. Man lär sig inget av det. Bruset ligger som en kudde på huvet och dämpar. Nä, I´m sorry folks, skippa dravlet. Ta kontroll över ditt informationsintag. Välj vad du vill veta och ta reda på det.

Var nära dig!

Jag tycker webben är fantastisk.
Den är som en demokrati. Respekteras den så funkar det.
Jag har ju alla möjligheter att ta reda på allt möjligt (om jag inte bor i Kina) bara genom att klicka lätt med pekfingret.
Nu så har jag börjat arbeta rent känslomässigt med sommarens produktion i Östersund. Jag tycker det är en jätterolig stad. Mycket för att jopbbet där e kul och jag har inga andra direkta måsten när jag är där.

Då kände jag för att se lite direkt från plats. Hittade några webbkameror som är i gång och kan således titta på väder, folk live.

Vilken grej det är egentligen.
Om jag hade tid så skulle jag nog försöka webbsända istället för att skriva men... det tar förmycket tid som det är nu.

Jag får nöja mig med att sukta efter sommarens dofter över en vintrig bild från ett hörn i Östersund.

  

Ibland lyckas jag få med mig rabattkuponger ifrån reklamhögen hemma. Jag, eller min sambo rättare sagt ser nåt vi behöver och så river hon ut en lapp som jag sen tar med mig till affären.

Nästan varje gång när jag kommer till kassan med två paket kampanjkaffe eller en pastasort man normalt inte äter så blir resultatet detsamma. Kupongen gäller inte. Jag är på fel affär inom samma kooperativ.
Kan man göra det krångligare?
Jag visste inte ens att det fanns tre olika varianter av Coop, eller konsum som vi sa förr.

Då står man där med lång näsa och en värdelös lapp i handen. Eftersom man redan är lite generad så spär man ju inte på eländet och lämnar tillbaka varorna man bara vill ha om dom är billiga. Nä, jag betalar hellre 34 spänn för ett litet paket pasta som inte ens räcker till hela familjen.

I fortsättningen måste jag i förväg bestämma vart jag ska handla och ta med mig rätt kuponger.
Suck...

Att ha en bra arbetsmiljö är nästan helt avgörande för att lyckas på jobbet tror jag. I arbetsmiljön lägger jag även in aspekter som kollegor, plats, stämning och yttre påverkan. Tja så som ljus, ljud, rörelse typ.

Eftersom jag jobbar en hel del hemmifrån så måste jag se till att ordna med arbetsytan själv. Jag har ju flyttat ganska nyligen och har inte hunnit hitta den bästa ytan ännu.

Jag har provat det egentliga skrivbordet. Där vi har avsatt yta för skrivare, pärmar och annat.
Inte helt optimalt ännu. Man ser inte tv:n därifrån ;)

Matsalsbordet. Bra rymd men lite dålig belysning och krångel med skarvsladd.

Nu senaste är det köket som gäller. Skönt ljus med hörnfönster. Närakaffebryggare och kylskåp. Dock liten arbetsyta men med god överblick över gatan och tomten.

Jag har ännu inte testat övervåningen och källaren.

Förra året vid denna tid så gjorde jag en summering av året som gått så varför inte ödsla lite tid med det även detta år?
BETYGSSKALAN ÄR 1-5 DÄR 1 är sämst och 5 bäst.

Jobb:
Under 2008 har jag haft många roliga uppdrag. Mina vanliga uppdrag som moderator, producent, entertainer, skådespelare och regissör har flutit sin gilla gång. En höjdpunkt detta år var Sommarföreställningen "Historien om Oliver". Eftersom jag var både projektledare och regissör så var det en uppgift som fanns med hela året nästan. Ett lyckat slutresultat för en hjärtlig sak. titta gärna på www.oliver2008.se
Betyg 4

Hemmet:
Den största förändringen detta år. Familjen flyttade till Tokstan Tälje! Efter sommarens frihet på landet så blev det för olidligt med platsbristen i stan och vi sökte större boende. Mitt i finnanskrisens start så köpte och sålde vi vårt boende.
Det blev villa med renoveringsbehov. Ännu ett livsprojekt har tagit sin början.
Betyg 4

Nära och kära:
Jag tror inte att det är så stor förändring sedan förra året dessvärre. Vi jobbar mycket med varierad arbetstid, det vill säga utspritt över dygnets alla timmar. Detta medför ett logistiskt pussel med lite utrymme för ledig tid tillsammans. Arbetet med att hitta bostad har såklart tvingat fram bra samtal om framtid och satsningar så betyget blir högre trots allt.
Betyg 3

Hälsa:
Ovanligt friskt har det varit 2008. Inga rapporterade fel. Kroppen verkar funka som planerat. Normal förslitning "over all" är nog diagnosen. Jag tillryggalagt 40 år som människa under året och står mig ganska bra tror jag. Har nog faktiskt rört mig mer än tidigare. Lita simmning, lite cykling men framför allt mer paddling. Tack alla vänner som gav mig en kajak i present!
Betyg 5

Prognos 2009:
Liksom tidigare år säger jag träna mer, umgås mer, vara mer ödmjuk.
Sneglar på att försöka hitta nåt mer rutinjobb för att förenkla vardagen.
Hälsa på föräldrarna mer. Dom behöver det.

Jaa, lycka till säger jag till mig själv helt enkelt.

Hösten stormade förbi och mu har julen just rasat över oss. Jag har haft en häktisk höst med flytt, renovering och arbete.
Efter en fartig julshow så har jag just startat arbetet med nästa humorpiller, Täljerevyn 2009.

Efter en stresig tid som denna med många uppdrag så kan det kännas bra att byta år. Det är liksom definitivt på nåt sätt. Vi lämnar nåt gammalt bakom oss och siktar mot nya djärva mål. En energipuff. Man kan tillåta sig att glömma en massa saker. Saker som borde ha gjorts förra året. Det vill säga en evighet sedan.

Det är fritt fram för att samla på sig nya saker i ett helt år ;)

Läser i Metro idag att glödlampan kommer vara utagerad om 5-10 år. Dom röstar om att förbjuda glödlampor med 100w först och sedan gå ner i wattstyrka en tid framöver. Efter 2020 kan vi nte ens köpa en 15 w.
Undantagen blir att man skall tydligen kunna ha glödisar i utelampor och ugnar.

Bra tycker jag. Borde ha gjorts för länge sedan.

När ska vi ta tag i all annan onödig livsföring?
Jag undrar bara när vi ska sluta äta med kinesiska engångspinnar importerade från Kina? Det börjar väl bli ont om träd där? Vi har ju utmärkt furu att göra dessa verktyg av. Utan frakt.
Det finns säkert ett otal exempel på liknande saker vi faktisk kan göra här.

Nödvändigheten fram för allt!

Jag har just flyttat. Tillbaka till min "egen" stad. Något jag inte trodde skulle ske på mycket länge egentligen.
I samband med det så har jag funderat på lite historia. Min egna historia då.

Jag är med på "fejan" och stay friends. Har liksom alltid varit aktiv på nätet och testat olika saker. Kul en kväll eller två men sen slutar man. På facebook så möter ma gamla klasskompisar eller vänner man slutat umgås med för 20 år sedan.

Jag tror inte vi har behovet av att veta vad som hände med alla egentligen. Vi gör det för att möjligheten finns bara.
När ska vi gå vidare?

Vad ska jag säga till mina forna vänner när jag möter dom? I regel blir det standardfraser.
-Vad gör du nu förtiden?
-Har du barn?
-Var bor du?

Vad ska jag göra med den informationen? förutom att lägga den direkt i "ryggsäcken"
Jag är inte emot socialt snack men har väl kanske tröttnat lite på det.

Jo, nog är hösten en häktisk tid för mig. Förvisso är det då jag träffar många nya människor och har många otroligt spännande tankar i huvet ;) men nu har jag varit avloggat i drygt en månad från blogandet och känner väl att jag kanske kan starta igen.

Jag värmer upp bloggen med en krönika jag skrev till TELGEs interna tidning till sina hyresgäster, "Telgebo"

Vi hörs!
---------------------------------------------

Bort och hem igen

Jag har under ett par år levt som "exiltäljebo". Det vill säga utanför kommunens gränser. Det var en stor sak för mig att packa mina väskor och slå ner bopålarna långt från min barndoms trygga marker. Jag har i stort sätt alltid bott i de centrala delarna av Tälje. Började min bana i Hölö men ganska fort blev det Södertälje och Ronna. Där bodde jag hela min dagis och lekisperiod för att sedan dra inåt stan till Ängsgatan. Sen en kort sväng till Tegvägen för att sen avverka Täppgatan, Björklundsgatan, Kvarnbergagatan, Sjömansvägen och Värdsholmsgatan, innan jag drog norr ut till Södermalm. Fem år i Stockholm blev det.

Nu har jag åter flyttat tillbaka till "min" stad. Med facit i hand så kände jag mig aldrig som en storstadsbo. Jag saknade de stunder när man bara går ner på stans gånggata och planlöst vandrar mellan affärerna lite långsamt. Alltid möter man någon man känner. Ibland resulterar det i en fika. Många gånger har jag valt att sitta på Luna eller ett fik och arbeta med min dator just bara för att jag då slipper ringa dem jag behöver prata med. Dom har förr eller senare kommit till mig.

Under min exil så har det hänt saker med Tälje. Ett kommunalt jättebolag har bildats. En mycket intressant företeelse ur många aspekter. Dels är det ett tacksamt ämne i min yrkesroll som revymakare. "Bolaget" är fyllt av humoristiska synvinklar, utmärkta att göra satir av. Dels är det ur användarsynpunkt kanske lite lättare med ett och samma bolag för många nödvändiga samhällsfunktioner.

Det räcker att lära sig ett telefonnummer där man kan förklara sitt ärende och bli vidarekopplad.

Jag känner Södertälje ganska bra och nu när jag åter flyttat hit så tar jag med mig två nya kommuninnevånare. En sambo och ett barn. Ingen av dom har erfarenhet av Tokstans alla möjligheter. Det är ett av skälen till att jag vill tillbaka till Södertälje. Staden som är fylld av variation, val och värme. Jag kan nu lägga ytterligare en stadsdel till min karta.

Mariekäll, here I come!

Trött, mycket att göra, sällan på nätet.

Inte så vanligt vad gäller mig.
Jag har en hel del att göra en tid framöver. Hinner knappt med att kolla eposten ens.
Rusar runt på korta,olika uppdrag.
Försöker få ordning på praktiska saker gällande hem´och familj samtidigt som det är nya projekt på gång.

En ganska så vanlig höst med andra ord.

Fast jag är lite tröttare på kvällarna. Kan inte förmå mig att sitta vid datorn några timmar varje kväll.

Jag kanske behöver en paus från nätet?
Vi får se.
Bloggandet har inte så hög prio som ni märkt och det kommer nog vara så en tid till. En månad eller så.
Återkom gärna då.

Vi hörs!

Fredag! En vecka har gått och jag ser fram emot en helg utan att behöva passa telefon eller ringa nån direkt. En helg full av fix med allt som man inte hinner när andra jobbar. Nackdelen med att ha varierad arbetstid är ju att man får liksom aldrig ledigt egentligen. Det är sällan man känner "äntligen fredag" på riktigt.
Har jag inte jobb på helgen så är det förberedelser. Sen får jag sprida ut dom där lediga helgerna över veckan istället.

Tja, fördelen är ju såklart att jag har andra möjligheter att ta långa luncher, själv. eller paddla en stund mitt på dan.
Ja, nu ska jag i allafall stänga av jobb för denna vecka och bara göra sånt som rör mig och de mina.

Äntligen fredag med andra ord.

Världen skälver. Ena mungipan pekar uppåt i ett stelt leende medans den anda mungipan kväver ständiga flämtningar.
Plötsligt basunerar media en bild av undertryckt panik.
Fan, klart man blir stressad.
Vi ska plötsligt kunna skilja på aktiesparandets effekter med olika räntor. På några timmar ska vi ta ställning och helst välja väg som känns livsavgörande.
Ska jag flytta mina hundralappar från banken till madrassen?

Jag kan omöjligt avgöra vad som är bäst. man pratar om procent hit och dit. Prognoser skapas på förväntningar. När till och med experterna fladdrar med blicken och ger det svar som gör minst ont så känner jag att det är bara att åka med. Ingen vet, allra minst jag som inte intresserat mig för pengar hittills.

Troligen kommer jag uppleva lågkonjungturen på samma sätt som den nyss passerade högkonjungturen. Som en svag bris. Man vet att den är där men den gör ingen skillnad.