Lättnad/ångest

Jag var på IKEA härom dan. För första gången skulle min snart fyraårige son få pröva "barnpassningsrummet".
Man kan som förälder lämna sitt barn i enrén, handla i lugn och ro, hämta barnet efter en timma och alla är glada.
Jag tycker att det är en bra service. Att handla med en 3-5 åring kan vara en omständig sak som kan tära onödigt mycket på krafterna. När då handlare tar ett initiativ och ställer upp med kvalitativ barnpassning i en timma fylld av hopp o lek, rita, se film , bygga klossar och annat skoj. Lagom för att man ska hinna bränna 1000:- såklart.
Sonen verkade gilla stället. Man skriver in barnet. Alla får en stämpel på handen. Kläder, skor och andra tillhörigheter läggs i en låda som barnet själv får bära till respektive hylla. Ojoj... det kändes faktiskt lite i hjärtroten. Se sin son bära sina saker till hylla, vinka lite lätt med en pirring förväntan i blicken. Lite skrämmande, väldigt nyfiket.
Hur känns det inte för alla dom föräldrar som lämnar sina barn på internat? Tanken flög förbi i alla fall.
Han hade haft kul och vill hämst gärna tillbaka. Nyhetens behag troligen. Nästa gång tar jag med mig datorn och går och fikar en timma ;)
Kommentarer
Trackback