lillaq

Har i helgen varit iväg på landet. Hade några av mina barn med. Detta sportlov var ju inte som dom flesta man upplevt direkt. Jag minns dagarna när sportlovet var en enda lång kall och blöt tid med snötunnelbyggande, miniskidor i Bårstabacken och frusna stickande fötter när man la sig i duschen när man kom hem.

Detta år är annorlunda. Aktiviteterna har varit museér, ridning och kojbygge.

Jag bygger ju inte till mig själv som ni förstår. Nä, det är dom två ynstas koja jag bygger. I sommras slog jag ihop en lekstuga men den har dom tydligen vuxit ur.

Ja, jag tog verktyg och matriel och begav mig till den redan påbörjade byggnaden (inte den på bilden).

Efter några timmar var där en nästan färdig koja med repstege,  fönster av glas och viss inredning.  Jag var helt slut.  En granne kom förbi och undrade om det inte var ungarna som skulle bygga?

Njä, det tycker inte jag, dels vill jag att den ska vara något sånär säker men sen är det ju jävligt kul. Klart att dom var med och sågade lite. Räckte spik och bar plank. Dom såg hur det växte fram.

Det handlar inte så mycket om att "serva" ungarna. Mer om kvalitativt umgänge. Och sen om det ska bli nån koja som man kan leka i innan dom hunnit växa upp så behövs nog lite hjälp.

Vi hade roligt och det var ju huvudsaken. Jag rekomenderar härmed den skönlitterära boken Mamma Mu bygger en koja, av Sven Nordqvist. Helt på pricken tycker jag ;)