lillaq

I går var jag inte mer än blott 25 meter från kultgruppen Steely Dan. Denna grupp från sjuttiotalet är min enda chans att få känna mig som en fjortis igen. Jag vill inte säga hämmningslös idoldyrkan men jag gillar det mesta dom gör. Speciellt att dom kommer till europa och då Sverige.
Det var ett fullpackat Skeppsholmen igår kväll, och jag med festivalsällskap hade lyckats bänka oss på andra raden för att ha så bra sikt som möjligt.

När det närmar sig för det som 98% av publiken var där för så började en hel massa människor strömma till framför scen och framför oss. Tusan! Vi som satt så bra. Till råga på allt så började det regna så då for det upp en hel massa paraplyer! Hur fan kan man ha paraply med sig på en festival???



När några bakomvarande mig och med min instämmande nick skrek "ner med paraplyet, jävla idiot!" så tog alla ner dom. Äntligen fri sikt!



Konserten blev superb, alla var glada och ingen dog av några droppar regn denna gång heller.
Efter konserten var det Erik Gadd. Jag har inget emot Mr Gadd, han är en yperlig artist men... jag ville inte grusa mina intryck av slickt produserad smartjazz med slammrig partymusik. Jag och mitt sällskap lämnade festivalen nöjda och tog en eftersläckare på baren vid Hornsgatans början, Akvavit. Avslutade med en burgare.
En lyckad kväll med andra ord.

Nu har jag bevittnat Steely Dan live två ggr :)