Domedagen...?
Världen skälver. Ena mungipan pekar uppåt i ett stelt leende medans den anda mungipan kväver ständiga flämtningar.
Plötsligt basunerar media en bild av undertryckt panik.
Fan, klart man blir stressad.
Vi ska plötsligt kunna skilja på aktiesparandets effekter med olika räntor. På några timmar ska vi ta ställning och helst välja väg som känns livsavgörande.
Ska jag flytta mina hundralappar från banken till madrassen?
Jag kan omöjligt avgöra vad som är bäst. man pratar om procent hit och dit. Prognoser skapas på förväntningar. När till och med experterna fladdrar med blicken och ger det svar som gör minst ont så känner jag att det är bara att åka med. Ingen vet, allra minst jag som inte intresserat mig för pengar hittills.
Troligen kommer jag uppleva lågkonjungturen på samma sätt som den nyss passerade högkonjungturen. Som en svag bris. Man vet att den är där men den gör ingen skillnad.
Plantera nytt
Jag räknade efter igår att jag under mitt liv haft 13 st fasta boplatser. Samtliga i höga hus, som lägst tre våningar.
När man flyttar så byter man inte bara bostad. Man byter en del av sin identitet med. Min och andras bild av mig baseras bland annat på hur jag bor. Villa eller höghus, husbåt eller tält. Sen spelar det roll var jag bor. I skogen, city eller en förort.
Jag har lyckats med de flesta utav dessa platser, dock inte villa. Fram tills nu. Snart drar vi lite söderut mot en villa. Vi byter trånga utrymmen där kompromisser fått råda till egna kvadratmetrar och fina biutrymmen för alla. Från storstad till mindre stad.
För mig innebär det att jag flyttar till min födelseort. För min övriga familj (delar av den) är det okänd mark. Nya vägar, nya vänner och en ny identitet.
Det finns ingen oro men visst snurrar det många tankar i huvudet.
Jag får tänka som jag gör med den överbevuxna trädgården, klippa ner och börja om. Plantera nytt och bygg från början.
Alltid händer det nåt.
Man kan ju alltid flytta tillbaks om det inte funkar ;)
Höstvatten
Var ute en liten snabb sväng på Stockholmsvatten idag vid lunch.
Tog rundan runt Långholmen under broarna. Lite vind och solen sken och allt var mycket vackert.
Visst är Stockholm en vacker stad. Vatten och grönska så nära stadskärnan.
Robotbarn
Barn är fantastiska. Deras ärlighet, deras smittande barnasinne och fantasifulla tankar och observationer.
Sen finns det några som brukar kallas för "underbarn" Barn med speciella kunskaper eller färdigheter. Just nu tänker jag på de barn som har en färdighet som specialitet. Ta musik som exempel.
Jag ser en pojke på sju år som spelar Motzart. Alla toner på rätt plats. Han är klädd i smoking. Han har vattenkammat hår med bena och svarar lika monotont på frågor som han hackar sig igenom musikstycket i fråga.
Senare två "lindyhop" dansande barn. Ryckigt, radiostyrt och till synes helt utan glädje. Focus ligger på att allt ska vara rätt. Man skönjer en pressande förälder i kulissen. Barn som härmar vuxna, efter en vuxens instruktioner.
Vi stirrar på TV eller på en scen där nutidens skäggiga damen är.
Många imponeras över färdigheterna. Jag blir bara förbannad.
Jag vet att för att bli så bra på ex. piano krävs många många timmars övning. Tid som tas av barntiden. Tiden att få vara barn. Den tid som krävs för att det ska bli bra vuxna av barnen. Den egna expeditionen fram till insikten.
Jag jublar när barn gör nåt eget. Nåt som dom själva funderat ut.
Fy fan för den förgörande "färdighetsfrosserin" a la Ophra Winfrey.
Snabbkassa my ass!
Först gjorde systemet det. För en tid sedan började IKEA med det. Nu har tydligen Coop apat efter.
Nu är det högsta mode inom handeln att kunden själv ska expidiera sina varor. Man samlas framför en maskin med pekskärm och försöker hysteriskt trycka på rätt symbol i rätt tid. Man kan inte lägga ner eller ta upp varor i kassen (som man måste ställa på ett spec kass ställ) utan att det går ett larm och expediten skyndar för att hjälpa.
Vad fan ska detta vara bra för? Vad var det för fel på en kunnig expedit som matade igenom varorna, som kunde upplysa mig om erbjudanden, som gav ifrån sig ett trött leende när man sa "hej, äntligen fredag" eller nåt, som skickade varorna på bandet samtidigt som jag kunde packa varorna med mjölken nederst och brödet på toppen och dessutom i vettig arbetshöjd.
Nu med detta djävulssystem så måste jag huka mig och raffsa runt i korgen för att hitta dom tunga sakerna först eftersom det inte finns någonstans att lägga upp sakerna innan man måste lägga ner dom i kassen.
En besparing för affären, visst. Det behövs en, max två personal på sex stycken maskiner. Men det är väl ändå allt.
Jag som kund ser bara nackdelar.
Man handlar oftast när man är som tröttast eller stressad. Då har man ju inte lust att få ryggskott för att man måste stå och huka på golvet efter varor, trycka fel, leta efter varor i rätt kategori osv osv.
Sen skulle det gå snabbt också... tjena.
Kommer Coop anpassa butiksmöblering och vagnar som för detta nya system? Tror inte det.
Detta idiotsystem kommer bara göra mig sur. Jag handlar helt enkelt inte där mer.
Godbye Coop!
Bra bil
Vad är det viktigaste i en bil?
Hjul, ratt, broms eller kanske motor?
Att den är ändamålsenlig?
Har just sett "Pimp my ride" och där är det viktigaste att man får in så många dvd och flatscreens som möjligt.
Visst det är underhållning men vad är vitsen med en fet platt teve på flaket? När ska man titta på den?
För mycket produktplacering för min smak.
Det är mycket konsumtion som krävs här.
Nä, jag gillar det helt enkelt inte.
Jag blir inte imponerad heller.
Trist att jag slösade tid med att titta.
Jag zappar till en B såpa istället ;)
16 strumpor
Finns det ett strumpöverskott i Sverige? Eller kanske världen?
Jag skulle för en tid sedan köpa en skjorta. En av enkel modell. Inte för dyr, bara ny. Då är Dressman en bra butik.
Jag hittar en som passade endamålet och passar på att köpa två par kalsonger. När jag kommer fram till kassan så förväntar jag mig det obligatoriska erjudandet om en gratis sak, ex. strumpor som alltid finns i sagda affär.
Denna gång är erbjudandet att om jag lägger på några kronor så får jag 16 par stumpor. Sexton stycken par strumpor.
Otroligt konstigt tycker jag. Jag har väldigt mycket både strumpor och kalsonger så jag kan ju passa på att rensa och uppdatera. Men vem kom på detta erbjudande? Vad är det fiffiga för mig, som kund med att köpa 16 par sammtidigt?
Dressman har tagit detta med strumpor väldigt stort. Alla ska ha nya strumpor varje dag till förmån för.... strumpfabriken.
Tja, jag köpte dom där jävla strumporna och har ännu inte rensat bort dom gamla men, det händer väl vilken dag som helst.
0101100101
Det finns många sätt att fördriva sin tid. Undersökningar visar att vi ägnar den digitala världen mer och mer tid.
Youtube och Facebook är just nu storslukare av svenskarnas "lediga" tid.
Vi förfestar med Youtobe som sällskap, istället för att tillsammans dra en skön historia för varandra.
Att söka efter den stora kärleken på nätet växer sig större för varje dag verkar det som.
Kanske är det människans nyfikenhet och samtidigt kontrollbehov som befäster detta levnadsmönser.
Det är ju lättare att stilla sin nyfikenhet idag än för 15 år sedan, med hjälp av nätet.
Man kan snabbare komma i kontakt med främmande människor på ett kontrollerat sätt nu än för 5 år sedan.
För min del så måste jag ransonera lite. Emellanåt sätter jag upp egna regler som att jag inte får surfa efter kl. 24.00 om det inte är jobbrelaterat. Allt för att dämpa inflödet av den massiva ström av information. En information man oftast inte behöver.
I miljötänkadets tidevarv så är närmiljön underskattad tror jag. Då menar jag micronärmiljön, våra hjärnor.
Fram för en sundare hjärnmiljö!
Etiknivå=vem?
När Justitia blickar över oss är vi lika inför lagen...i bästa fall men hur är det med värderingarna?
På radionyheterna idag snackas det mycket om en mäklare som gjort nåt hemskt. Inte bra.
Jag undrar bara var nyhetsvärdet är i att han just är en mäklare är?
Det verkar som vi tröttnat på att veta vilken ålder vederbörande har. Vi minns ju alla 33 åringen eller 42 åringen?
Nu vill vi även veta professionen.
Om nu inte själva yrkesgruppen har betydelse för nyheten så förstår jag inte vitsen. Ex. "Domare fuskar" eller "Politiker bestämde själv" eller nåt, då kanske det har relevans.
Är det meningen vi ska tycka illa om Mäklare just eller?
Själv tror jag att man är sina handlingar oavsätt vad man försörjer sig på.
Kolla hus
Vi kollar lite på större boning. Helt otroligt vilket företag det är att bara kolla.
Man måste lägga ner en avsevärd tid till att surfa, mejla och inte minst passa visningar.
Efter några visningar börjar mäklarna känna igen en och då kan man inte bara strula runt med "2:a visningar" som man lyckas få till.
En helt otrolig sak som jag upptäckt när jag vandrat runt i andras hem. Fan va folk har konstig smak! Mattor, konstiga mönster på gardiner. Det mesta från 70-talet. Det verkar som om många köper en uppsättning inredning och sen får den vara kvar, livet ut?!!! Nä, tacka vet jag extreme home makeover ;) Riv och bygg nytt!
Läsa eller lyssna
Min sommarlitteratur i år har varit Arto Paasilinnas "Domedagen flyr". En vinglig historia om bistra finnar och fantasifulla andra.
Jag läste faktiskt boken själv. Jag har flera i min vänkrets som lyssnar sig igenom litteraturen. När jag för en tid sedan hade ett samtal om läsning så fick jag ett uppskattande ögonbrynshöjande när jag sa att jag läst en bok, inte lyssnat.
Intressant tycker jag. Är det högre status att själv titta på alla bokstäver och förstå innehållet eller att få betoningar och värderingar sig till livs av någon trött inläsare?
Jag föredrar att själv läsa, i min takt men mina pauseringar och dialekter traggla mig igenom kapitlen.
Boken var som man förväntar sig av Arto. Inget mer.
