Hemlängtan?


Södra stranden med utsikt över "Jungrfun"
Lickershamn - detta paradis på jorden.

Jag snackade med min mor på telefon igår. Stora delar av min släkt är bördig från Gotland och på äldre dar så flyttade dom tillbaka till denna vackra kalkö.

Jag har under hela min uppväxt varit på Gotland oerhört mycket. Sommar som vinter. Alla lov, många många helger samt att kontakten via släkten gjort att jag ser mig som nästan Gotlänning, åtminstånde i själen.

I vuxen ålder har besöken till ön tunnat ut betydligt. I bästa fall 2 ggr om året. Det känns faktiskt riktigt tråkigt.
När jag i går snackade med morsan så surfade jag sen runt lite på nätet och tittade på Gotlandsbilder. Jag fick en längtan dit såklart. Det känns nästan som en hemlängtan. Det där man känner när man varit på långsemester.

Konstigt kan jag tycka.

Det var ju länge sedan jag var där egentligen.
Det var ju under dom viktigaste åren. Barndomen och ungdomen då man formas till den man sen blir.
Vi har i min övriga familj, d.v.s föräldrar och syskon, släpp på den gemensamma familjebasen då alla numer flyttat från stan där vi är uppväxta. Då blir det kanske extra tydligt.

Hur som helst kommer Gotland alltid att vara hemma. Det har jag bestämt mig för. Just nu är det längre hem bara.


Hamnen - bad, bus och kram har det varit där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0