lillaq

Jag har ikväll bytt däck på min bil. Till sommardäck då. Lite sent men det blev gjort i alla fall. Jag förvarar mina däck i källaren som många andra. Nån kanske tycker att jag borde ge mina däck ett bättre liv genom att förvara dom på däckförvaring för typ 1000:-/år. Knappast. Källarn duger bra.

När jag lastat in efter fullbordat uppdrag så strosar jag runt lite i källarens korridorer.
Jag studerar allt som folk har i sina förråd.

En del förråd är rena sopstationen andra är ordnade med tysk noggrannhet.
Ibland stötte jag på ett förråd som ingen varit i på åratal. Gammla grejer, tjockt lager av damm. Ej saknade saker.
När man väl studerar allt som finns så flyttas jag tillbaka en massa år i tiden. Folks liv ligger bokstavligen i boxar travade på varanndra.

Det man mest har i sina förråd (enligt min korta forskning i ämnet) är:
Resväskor, ihopvikta flyttkartonger, stolar, klädpåsar, tillbehör till lägenheten, säsongsrellaterade saker som pulkor, cyklar, skolböcker och gamla papper i pärmar. m.m.

En del har stora tjocka lås på dörren vilket jag inte riktigt fattar. Det stödjer ju tesen att "lås är till för de ärliga" eftersom man vid ett inbrott bara skulle kuna slita lite löst i hönsnätet för att komma in. Andra förråd har små värdelösa lås, mest för att dörren inte ska gå upp av sig själv tror jag.

Nåt lite intressant jag lade märke till var att det i flera förråd stod dockhus. Dockhus i olika storlek och modell. Några gamla andra nya. Jag inbillar mig att vi inte gärna gör oss av med våra hus, i vilken form de än är. Det finns så mycket som binder oss till den typen av leksaker.

Vårt förråd hörde till dom mest välfyllda. Jag har gjort lite konstruktioner så vi kan stapla på höjden och vi har ett jävligt högt förråd. Det krävs en smärre akrobat för att nå allt.

Efter ett tag tog jag tag i verkligheten och stapplade uppför trapporna ur glömskans skrymslen för att fortsätta livet i realtid.