lillaq

Kanske är det detta som får mig att fundera i denna sena timme ;)
Tja, dom som säkert talar sanning är barn och fyllon så va fan ;)

Så här på sommaren så blir ju vi svenskar lite galna på flera sätt. Vi aktiverar oss med en massa saker. Arbetet blir mindre viktigt och många av oss lägger stor möda och ekonomi på att uppleva saker... eller inte. Detta beror till stor del, enligt mig på vårt ljusfattiga klimat. När vintern regerar ids vi inte en massa saker. Vi ids inte hälsa på främmande människor. Vi ids inte bara finnas. Vi ids inte, helt enkelt.

När ljuset kommer till våra breddgrader så genomgår vi alla en metamorfos som inte går att kontrollera. Tempot sänks. Allt vi gör känns lite som det kvittar fast på det där possitiva sättet.

Själv blir jag både upprymd och sentimental. På samma gång. Jag kan sitta på en veranda och se ut över ett kvällslandskap som på bilden ovan och känna mig enormt upprymd över att få uppleva det, nu. Att jag finns i detta.

Sen kan jag bli vemodig över att det är så kort. Att jag inte kan ta tillvara all denna skönhet på bästa sätt innan den försvinner.

Vilken ynnest och lyx att jag kan känna dessa känslor.

Som tur är så vet jag ju att sommaren kommer tillbaka, så jag kan vara lugn  :)

Aah! äntligen hemma, med lite lediga dagar framför mig. Nu får jag äntligen närma mig min nyinköpta elgräsklippare. Vilken lycka!
Jag köpte en med sladd för att jag tänkte vara lite miljövänlig och inte släppa ut en massa avgaser. Den är dessutom tystare än en vanlig gräsklippare. Det känns mer som man damsuger gräsmattan. jag hann dessutom få en en trevlig snits med sladden. Jag kan rekomendera en liknande maskin.

Jag har ju tidigare snackat om vad olika ordet semester betyder för olika människor.
Just nu sitter jag själv vid köksbordet och allt är lugnt. Det korta regnet som föll tidigare har rensat luften och dimmorna ligger över åkrarna. Solen har passerat horisonten och ett trivsamt mörker lägger sig till rätta. Kan tillvaron vara bättre?

Bara lite bättre, jag häller upp ett sista glas vin.

Jag kom ihåg första gången jag såg ett par inlines. Det var nångång på sjuttiotalet i tvsoffan.
Familjen tittade  på Janne "Loffe" Carlssons fredagsunderhållning. Minns inte vad den hette.
Han gjorde alltid en rolig och överraskande entré. Ibland på motorcykel, iblan hoppandes genom en vägg av rispapper men just denna fredag kom han på inlines.

Detta var tiden då dom fyrhjuliga "rullskridskorna" just hade passerat världen och blivigt töntiga. Det häpnadsväckand var att  alla hjulen på Loffes gricker satt på rad! En efter en. Det såg ut som om han faktiskt åkte skridskor på scen. Han "saxade" runt på cirkus scen en stund och alla  häpnade. I allafall jag.

Nu har det gått 30 år sedan dess och jag har själv ägt ett par inlines av märket rollerblades i flera år.
Inlines hette ju rollerblades först eftersom det var det första märkesgrickerna på land. Sen kom flera märken och vi fick använda det mer korrekta namnet inlines.

Jag har idag köpt min dotters första riktiga inlines. Bra hjul och skön sko. Kul! Jag fick då tillfälle att åka med henne. Hon är utmärkt duktig.

Inlines= bra motion, bra samvaro, kul sysselsättning. Kort sagt ett biligt nöje!

Se upp i backen - tusen hål i nacken!

Jag har just sett den moderna version av Anne Franks dagbok på tv. En mycket dyster historia.
Jag lärde mig att den boken är, efter bibeln den mest lästa icke skönlitterära bok.
Jag förstår det. Hennes omvärld var i uppror och allt var galet. Allt sunt förnuft var satt i undantag och dårskap fick råda. Troligen var alla upptagna med sig själva och såg inte så långt. Vad vet jag. Jag frågar mig alltid när jag sett en av alla dessa historier från andra världskriget, hur kunde det ske? Ingen vet såklart. Många faktorer spelade säkert in.

När tv ljuset slocknat så känner jag mig så löjligt säker. Vad finns egentligen att frukta? Allt väsentligt är ju mycket bättre i dessa dagar. Mister jag jobb så står samhället bakom mig. Jag har som medborgare en ganska stor möjlighet att göra min röst hörd. Alla obotliga sjukdomar är botade (förutom galenskap). Krig... ja det finns inte ens på kartan.

Futtigheten slår mig i ansiktet ikväll.

Anne Frank levde större delen av sitt medvetna liv i skräck och dog i tyfus två veckor innan befrielsen kom.

Varför?

http://www.annefrank.org/splashpage.asp

Festen var som ni ser ovan full av dans och härliga människor. Alla var glada och jag tror dom flesta hade lika kul som jag. Detta var avslutningen på en lång arbetsam och rolig period. Själv har jag nu kommit hem till hufvudstaden och kan äntligen obehindrat surfa och ladda upp bilder. För alla de som är kvar i Norrland så vntar fortfarande lite belöning. En spelperiod och så deras avslutningsfest. Trevliga tillställningar det där.

Ett kort sammandrag:
De flesta var på plats vid 7
Regnet började strila ner vid fem över 7
Gunhild vann tävlingen
Jag grillade korv men fick även smaka älginnerfilé
Jag drack 4 öl och en liten nubbe
Dansade
Snackade med alla
Några tog taxi hem för hemska pengar
Jag var kvar alldeles för länge.

Nedan ser ni hur trött jag var på tåget hem.
Nu i säng, omedelbums!

Tyst och stilla på bloggen...
Jag har själv just haft en "jobbpeek". Knappt varit uppkopplad på en vecka.
I morgon kommer en lite belöning i form av en fest med alla inblandade. Det skall bli kul såklart. Dessa tillställningar brukar hålla på till arla morgonstund. Dagen efter bli i regel lugn.

Jag återkommer på söndag med bilder och tankar ang. fester tror jag ;)

Min första lista på denna blogg.

Lunchställen i Östersund. Jag rankar dom som jag finner mest attraktiva både prismässigt men ochså stämning och kvalité.



1. Sinnernas Café, Bibblan vid busstorget. Bra och lagom varierad meny som är fräsch och god. Musiken är väl avvägd och personalen mycket trevlig. Sen kan man vara uppkopplad där med ;) 65 :-

2. Brunkullan, mycket folk med klassisk lunchmeny. Man blir garanterat mätt. Har man en långlunch så varför inte fortsätta på uteserveringen till sena kvällen. ca 70:- har jag för mig.

3. Frösö golfklubb, Buffé som inte ändrats nämnvärt dom senaste två åren jag varit där. Bra grönsaker och man har goda chanser att bli mätt. 80:- + 5:- för lättöl.

4. Tages på Frösön, en muterad sibyllakiosk. Roadmeny av mindre hälsosam stil. Här har du chans att få i dig alla typer av fetter, både i maten men även till kaffet. cirkapris 75:-

5. Arnljotlägdens kök, Fil och i bästa fall flingor. Några mackor med mycket pålägg på. Sen som efterrätt en kopp automatkaffe. 0:-

Hepp! Nu ska jag ta en kaffe till på Sinnernas Café!

Ja, jag vet inte om det stavas så men va fan ;)

Jag såg just en reklam om Imodium. Det är tydligen en medicin för lös mage. Jag är själv nästan aldrig sjuk. Speciellt inte i magen. I den reklamen så får man det att låta som om det är helt normalt med diareé. Ungefär som finnar för en tonåring, men med Imodium kan man fortsätta som vanligt. Aslarvigt. Har man diareé så stannar man väl hemma? Vem är så ansvarslös att man ger sig ut på stan och kanske till sin arbetsplats och sprider sina baciller vidare?

Det slog mig att det är kanske just vad läkemedelsföretaget vill. Fler som blir sjuka och fler som köper Imodium.

Usch!

Snart är det dags!
Stockholm jazz festival. Det var några år sedan jag var där. 1999 tror jag det var. Mitt dragplåster var då Gary Burton och Chick Corea. Oslagbart. Detta år har festivalen lyckats få dit mitt absoluta favvoband. Det legendariska Steely Dan. Första dagen kommer dom, den 17:e juli. Jag har såklart inhandlat biljetterna sedan länge. Jag kommer att vara på plats tidigt för att få bra platser. Troligen får man genomlida mindre bra musik men det är det värd såklart ;) .

När Steely Dan var i stan senast och enda gången hittills, var jag på plats. En god vän tillika Steelyfan hade bokat biljett på parkett nära mixerbordet för att få det optimala ljudet. Känslan av förväntan och glädje börjar infinna sig nu precis som förra gången. Jag har biljetterna framme och hoppas på en härlig dag.

14 dagar kvar :D

Normalt sätt har jag bredband kopplat till min laptop. Eller så söker jag upp nåt ställe som har ett öppet nätverk som jag kan surfa på. Nu när jag jobbar i norra sverige så är jag hänvisad till modem. En frustrerande situation för en surfnörd som jag. Bara att ladda upp bilden ovan, som ju är viktig ;) tar lika lång tid som att tillreda en kopp pulverkaffe, iof så gör man andra saker under tiden. Inte som förr när man satt kvar och stirrade på skärmen för att se att allt gick rätt till.

När sen bilden är uppladdad så skriver jag bloggen och hoppas på att uppkopplingen funkar tills allt är klart för publicering. Lite besvärligare, lite mer tidskrävande.
Allt blir enklare när jag kommer hem igen.

Temat tid är nåt jag gillar att snacka m som ni märker.
Det är kanske för att jag själv är tidsoptimist. Jag återkommer säkert i frågan.

Den närmaste lediga tiden var oktober 2015!

Jag bokade den...

Jag har tidigare pratat om tidsskillnader i olika delar av landet. Alltså skillader i uppfattningen om hur lång en minut är exemelvis. Nu har jag försökt att boka och nyttja en tvättid i min tillfälliga bostad. Till en början så hittade jag inte tvättstugan överhuvudtaget. Jag var väl till en början inte helt aktiv med med sökandet heller men visste inte då hur besvärligt det skulle bli. När jag efter en vecka lyckades fråga en granne så kunde jag boka min tid.

Det var en klassisk nyckeltavla. För att göra en lång historia kort så efter att missat min tid en gång och fått min tidsbokare flyttad en gång så noterar jag en sak.
Det är väldigt långa tvättider här där jag bor.
Under en dag är det endast tre bokningsbara tider. Det är tre stycken fyratimmarspass per dygn. I en annan lägenhet jag bodde i här kunde man boka en hel dag.

Där jag normalt bor i Stockholm är det en och en halvtimmespass samt några två timmarspass fördelat under en dag.

Har man återigen längre tid på sig ju längre norr ut man kommer? Går maskinerna långsammare här än i huvudstaden? Har man mer tvätt måne? Är det kanske inte så många som behöver tvätta?

Vi storstadsbor är kanske så vana att allt ska gå så fort så tvättiderna inte vill bryta rytmen?

Jag har ännu inte lyckats att komma in till själva maskinerna för att tvätta men jag hoppas att så sker snart. Annars måste jag återigen stressa förbi stan för att köpa nya underkläder. Jag hinner inte tvätta i handfatet, nämligen.

Nu ska jag rusa ner i tvättstugan och boka en ny tid. Håll tummarna ;)

Jag har ofta tv:n på när jag sitter framför datorn. Mest som sällskap men ibland fångar ljudet min uppmärksamhet och jag börjar titta. På någon av kanalerna visas Extreme homemakeover. Programidén är att ett team av arkitekter, inredare och byggare tar sig an en familj som av någon anledning behöver en ny bostad och bygger en funktionell och lyxig sådan åt dom.

Programmet trycker verkligen på alla känsloknappar man har i kroppen. Vi ska helst göra som dom medverkande i programmet, gråta av medlidande inför dessa stackare som har haft det svårt så länge.

Jag vet inte varför detta program egentligen finns. Vad är meningen med detta? Man får inga inredningstips, jag lär mig inget om konstruktion, jag får inte veta nåt om familjen direkt och det är ingen dokumentär heller. Vad vill dom att jag ska förstå eller känna? Och framförallt, varför?

När jag nångång har tittat på nästan ett helt program inkl. alla reklampauser så känner jag bara sorg. Sorg för familjen som haft det svårt, sorg för alla som inte får denna skänk från ovan, sorg för alla dom som blir avundsjuka, sorg för att jag och andra fastnar framför detta tvtittande som äter min tid.

Jag undrar om en mer kräsen tvpublik skulle resultera i bättre tvprogram eftersom jag inbillar mig att ingen skulle sakna dessa vitslösa tvproduktioner. Eller har snyfttv kommit för att stanna?

Eftersom det är min blogg så kan jag här uppmana er alla att undvika onödig information så långt det går.
Lycka till!

Jag är som sagt i norrland och arbetar under en månad och gick förbi denna skylt härom kvällen.
Funderade på ortsnamn. I många städer finns en kungsgata, stockholmsväg m.fl.
Det är ju lika kul varje gång för man får som besökare helt andra bilder än vad dom som bor i området får.
Man blir liksom mer berest, på nåt sätt. Häromkvällen åkte jag till Västervik i en gammal Gotlandsbåt. Fick flera kul minnen som gjorde mig sällskap på vägen.

Årets midsommarfirande blev inte helt som jag hade tänkt mig. Jag hamnade på en fjälltopp.
Eftersom vädret i jämtland var ett av sveriges bästa detta år så passade jag på att göra
denna utflykt som jag längtat att göra i många år. Västfjällets topp.
En timmes biltur och sen en gångmarsch på dryga timmen upp. På toppen var det härlig utsikt runt om.

Naturen är fantastisk! Hela detta fjäll i stort sett tomt på folk. Några ytterligare som fått samma idé blev lika förvånade som vi att se andra. När den medhavda matsäcken avnjöts så kom en flock renar längre ner. Ca 300 meter från oss. En härlig upplevelse. På hemvägen nre för fjället så åkte jag kana med skorna i snön.
Kan inte låta bli att reflektera över hur sällan man tar tillfällen att vandra i naturen. En enkel och billig sysselsättning men så givande.

Det var inte sista gången, jag lovar.

   

Nu är det snart dags för midsommarfirande. Idag är det vintersolståndet och dagen är lika lång som natten. Här uppe i Östersund innebär det ljust i stort sätt hela dygnet. En mycket konstig känsla egentligen.
Just nu vet jag inte exakt vad jag ska göra på midsommarafton. Troligen får vädret vara med och bestämma.
Om solen skiner och värmen hittar hit så kan jag tänka mig att besöka Jamtli (östersunds skansen) för en traditionell upplevelse med barn, pensionerer folkdans och sång. Annars så vilar jag hela dan. Pratar i telefon och åker en tur med bilen kanske. Äter en bit mat och ser på tv. Kanske jag är med vänner här i Östersund som själva tycker det är bra med en okompliserad midsommar.
När jag själv inte har min familj i närheten så är det vila som är viktigast i alla fall.

Jag satt vid datorn som jag just nu har vid tvsoffan. Jag gillar att ha TV:n på under tiden jag sitter vid datorn. Bra sällskap. Hamnade mitt i en film son handlade om kapten Hornblow, ett mustigt skeppsdrama. Kostymfilm på högsta nivå. När den filmen är klar så zappar jag runt en stund. Hamnar på en repris av CSI. Vilken säsong vet jag inte men jag har sett avsnittet förr. Sen lyckas jag se ytterligare ett avsnitt av Simpsons som jag sett minst två ggr innan.

Jag åt sen en macka och skulle bara kolla mailen innan jag stände av för kvällen och zappade lite ytterligare på tv:n.
Vad får jag se om inte samma film om kapten Hornsblow! Dessutom i samma kanal som två timmar tidigare!
Hur tänker man då? Jag tror att man köper sändningsrätter i tidsperioder så tv bolagen har bara en viss tid på sig att visa sina filmer, men att visa samma film i samma kanal samma kväll känns lite överdrivet.

Eller så kanske bolaget ville vara helt säkra på att deras tittare inte missade filmen.

 

Nu när sommaren är här (i de flesta delar av sverige) så får många av oss motstridiga känslor i kroppen.
Efter alla avslutningar med ungarnas aktiviteter och när dom egna arbetsuppgifterna går ner i någon form av sparlåga så pirrar det i kroppen efter nåt att göra. Nåt annat att göra dvs. Den sk. semestern närmar sig. Den tiden när man ska ladda batterier, läsa en bok, sova och dricka gott vin på kvällen i goda vänners lag. Men också tid för arbete. Sånt arbete som man egentligen inte kan. I mitt fall så brukar jag dessa tider lägga klickgolv i köket eller tapetsera på torpet eller som på bilden ovan bygga en lekstuga. Jag är visserligen ganska praktiskt lagd men jag behöver all den som semestern erbjuder till att arbeta på, just för att det går långsamt.

Varje skruv måste planeras. I regel måste jag öva momentet innan jag faktiskt utför det.

Självklar så är det roligt. En härlig känsla att själv skapa, bygga och laga.

I år har jag investerat i en elektrisk gräsklippare och vi ska bygga ett staket på torpet samt måla om huset en andra gång.

Det verkar bli en lång semester i år ;)

För nån dag sen så åt jag en snabb måltid på ett café. Lokalen var ganska nyligen renoverad och uppdaterad med fräsch inredning och ny meny. Målgruppen är säkerligen det flaschiga folket som rusar genom livet.
Jag åt en varm macka som jag föredrar att kalla det och en Latte. Allt gick i ett ganska långsamt tempo. Allt var lite taffligt gjort. Det tog tid innan jag fick min macka. Den var helt ok. Sen ser jag när jag är klar texten på latteglaset.
Dagens ironi.
Tiden är längre i Norrland ;)