lillaq

Nu när man har slitit med att lägga upp bilder och skriva kvicka kommentarer till dessa så känner man att man skulle behöva vila. Nu ska jag ju komma ikapp en hel veckas förlorad jobbtid. Tja, förberedande jobbtid i alla fall.
Det kommer att bli lite körigt  ett par dagar framöver.
Vet inte vem jag ska skylla på men det får bli vadvärken då ;)

Denna skylt har blivit ganska rolig med tiden. Den är placerad vid ett ställe i Södertälje där man brukar ställa bilen om man ska besöka Kusensbacke (som framgår av texten).
Man får såklart inte göra det utan ordningsmakten vill att vi ställer oss en bit bort, av någon anledning. Det är knappast nåt problem med bilstockning eller så. Jaja, det roliga är den hänvisade alternativa parkering som erbjuds.

Folketsparks parkering?

Till att börja med så minns jag inte riktigt att det fanns en parkering vid folkparken. En plan med plats för några bilar visst, men parkering.
Sen är det just det faktum att folketspark inte finns i Södertälje längre. Det var flera år sedan som den revs. Nu står det hyreshus i olika modeller på den platsen och parken är ett minne blott.

Frågan är då om man kan stå kvar med gott samvete vid skylten?
Rimligen borde det vara ett ganska säkert ställe att parkera på eftersom hänvisningen inte finns och det måste väl lapplisan eller polisen som lappar veta om. Eller?

Det kanske finns ett prejudiserande fall i frågan? Jag får undersöka saken.

eller inte...

Enligt vädernyheterna så ska det bli kallare och mer höstlikt nu. Jobbigt!
Jag som ännu inte hunnit gå på stan, så där som Monica Zetterlund sjöng om. Att sakta gå hem genom stan. Det brukar ju bli minst en "efterjobbetöl" och sitta på Mosebacke med en "kall",  har heller inte hunnits med.
Trist.
Jag får hoppas på en varm brittsommar istället.

Jag kan inte nog många gånger påpeka vilket bra fortskaffningmedel detta är. Har man bara en ryggväska med ett par lätta skor/tofflor med sig så är man rustad för alla underlag.

Det går snabbt, är kul och man får motion.

Jag har haft mina Rollerblades sedan hösten -98. Dom är väl använda och jag har vänt på hjulen en gång (dom slits snett när man kör) och en hel massa bromsklossar är bytta.

Jag är liksom lite förtjust i detta par inlines. Funderar på att köpa nya hjul.
Annars kanske det är lika bra att köpa ett par mer moderna som säkert är lättare och har större hjul.

Tja, det får bli när jag har en tusenlapp över eller så.

Roll on folks!

Vi människor har ju ett stort behov av att samlas, och gärna göra saker tillsammans. Eller klumpa ihop oss och inte göra nånting. I helgen som var så åkte jag förbi Långholmen i Stockholm. På en provisorisk scen så stod ett antal människor och sjöng. Det lät väldigt frikyrkligt först. Sen förstod jag att det var en stor samling ukkulelespelare. Hela denna massa hade samlats för att sjunga och spela ukkulele för varandra. Stämmningen var närmast extatisk, för dom som hade en ukkulele. Vi andra glodde mest.

Focus låg ganska hårt mot scenen förutom några som jag som bara råkade åka förbi. Jag drog mig då till minnes att jag faktiskt hört på radion att dom skulle slå världsrekord i flest antal ukkulelespelare som spelar samma låt.

?

Nog har vi olika intressen vi människor.

Jag stannade inte för att lyssna vilken låt dom skulle spela. Troligen Smoke on the water.

Vandana Shiva, indisk forskare och miljöprovokatör

Jag ser en dokumentär på tv om en Indisk kvinna som arbetar mot de multinationella företagen inom matindustrin. Mot USA och EU:s jordbrukssubventioner. Mot GM-mat, genmanipulerad. Dokumentären är av ett svenskt produktionsbolag. Man fär träffa sidor från båda lägren. Både de som driver GM mat som en utvecklingsfråga samt de som företräder de mindre producentrna av grödor och kampen mot patentering av lokala grödor och urgamal kunskap.

Ytterligare en vinkel och insikt i globaliseringens effekter. Stora frågor för dom som odlar. Mindre för oss som konsumerar ex, bröd och andra sädesprodukter.

Fattiga bönder odlar, rika I-länder bränner upp överskott. Bönder som redan lever på inget och marknaden prutar ören.

Det var en bra dokumentär tycker jag. Båda sidor fick komma till tals och alla hade vettiga argument , från sitt sätt att se det. Jag kände att jag velade mellan det "fria marknadstänkandet" och dom fundamentala rättigheterna.
Rätten till ex. rent vatten.

Men...
Coca Cola har ett antal fabriker i Indien och i en delstat (Kerala tror jag, södra Indien) så har Coca Colas produktion gjort att dricksvattnet inte går att dricka. Detta är ganska uppenbart men trots det så kämpar Coca Cola om att åter öppna fabriken igen. Detta är såklart inte ända stället det är så på.

Hur är det möjligt? Vilken idiot på Coca Cola tror att läsk kan ersätta rent vatten, som är en bristvara i södra Indien.
Hur kan man sätta kommersiella syften före mänskliga rättigheter?

Jag är oftast inte för bojkotter utan tror ändå att människan ska ha rätt att göa sina val. men om man vet om att multinationella Coca Cola förstör vatten för ex. Indiska lantbrukare så borde det vara lätt att välja bort just dom varorna av egen vilja.

Jag slår ett slag återigen för lokala, ekologiska och icke genmanipulerade varor!

Kräv lokala ingridienser på krogen
Drick inte Coca Colas produkter
Drick kranvatten
Tänk stort och långt
Var glad.

Ambrosiakaka! En kaka jag bara äter på sommaren. En kaka eller kanske bakelse som är av brödbas och just denna har en marsanfyllning och toppen är av sockrig glasyr med flarn av apelsin. Denna kaka funkar såklart lika bra året om. Annat är det ju med ex. jordgubbstårta. Frukttårta går ju an hela året då det är inlagda frukter.
Som det mesta som har en säsong så beror det på tillgång och efterfrågan. Förr var det ju svårare och framförallt dyrt att få fram jordgubbar på vintern. Men nu i dessa transporthysteriska tider så har vi tillgång till allt hela tiden varifrån som helst. Ganska knasigt egentligen.

Själv håller jag gärna på traditionerna och undviker kräftor på vintern, försöker hålla mig till lokala frukter (har i ärlighetens namn inte lyckats så bra men det är på gång) och tycker att det är värt ett par kronor extra för tomaterna om dom kommer från sorunda istället för spanien.

Det finns ju inget härligare än att äta sommarens första tårta med smakrika jordgubbar som smälter i munnen och som man har plockat på självplocken i byggden.

Länge leve säsongen!

Äntligen tillbaka med en ny mobil. Det gick ju bara en vecka eller så. Jag minns knappt hur livet med riktig en mobil är! Senaste veckan har varit en lång jobbig period fylld av irritation. Det tog ett tag innan jag kom över traumat att inte veta vilka som skickade grattis sms på min födelsedag. Tänk om det inte var några alls? När jag till slut fick igång min reservtelefon från mitten 90-talet (man vet aldrig när gammalt skräp kommer till användning igen) så var det bara morsan som undrade om jag kommit hem. Trist. Jag trodde sms sparades i minst en vecka i alla fall.

Jaja, här hoppar inga halta löss... jag är nu tillbaka med telefon, kamera, MP3, kalender m.m.

Skönt!

Jag ser mig trots allt inte som en mobiloman. Bara teknikvänlig ;)

Båda mina två söner (14 och 3 år) gör det. Alla mina bekanta har gjort det. Själv har jag gjort det flera gånger. Gör du ett besök i en musikaffär så görs det. Alla som börjar ett nytt instrument, vilket som gör det.
Vadå?
Jo, spelar Smoke on the water förståss.

Jag sitter ännu ett tag på en veranda i söderns land och kvällslivet har just börjet. Det hörs festljud från andra altaner. På håll hör jag en ensam gitarr spela. Först några enstaka trevande toner men sen... de klassiska toner som finns överallt. Introt till Smoke on the water.

Enkelt, genialiskt. Idealiskt för en nybörjare att verka cool. Alltid en stämmningshöjare på sega fester.
Tänk att vara mannen som komponerat denna melodi. Han visste såklart inte att riffet skulle bli så globalt som det blev. Jag är helt övertygad om att om vi hittar liv ute i rymden så är det inte toner från "Närkontakt av tredje graden" vi kommer att höra utan en ytterligare version på "Smoke on the water".

Jag är just nu i ett land där mjölken är dubbelt så dyr som vinet, där hettan överstiger det hälsosamma, där stranden får samsas med diverse sopberg (pga strejk) där alla är till synes glada och turisterna slåss om platsen närmast vattnet.

Jag har aldrig varit på semester på detta sätt. Saltvatten i ögonen och medelhavet som utsikt. En  ny känsla. Detta sker såklar då Sverige har värmebölja, säkert lika varmt som här. Fast en flaska vitt vin kostar inte 15 spänn ;)

Tyvärr grusas min vardag här nere av att jag tappade min mobil i sanden. Den blev full av fukt och hela mitt liv tycks nu raseras. Alla nummer, anteckningar, adreser, tider som jag bokat... allt är borta. Du frågar om jag inte gjort backup på allt?
Vem fan gör backup av telefon! Så nördig är inte ens jag! Tja, nu är jag helt hänvisad till min dator och min mail. Måste gå igenom inboxen för att se vilka som bokat vad med mig.

Dessvärre så blir det inga bilder på bloggen på ett tag heller. Har som sagt ingen kamera heller.

Nu ska jag ta ett glas vin till. 25 grader varmt och allt är stilla.
Semester!

Människan är en idog varelse. Vi måste ha saker att göra hela tiden. Inget får stanna upp. När vi väl har uppnåt våra mål och har möjlighet att stanna så tar nästa idé vid. På bilden syns en bit av Göta Kanal. På den en båt. Det är en lustig syn att som på denna plats se en stor ångbåt glida fram till synes på åkern eller ÖVER vägen. En vattenviadukt.

Det måste till mycket rastlöshet för att ha energi till att konstruera en vattenväg ÖVER en vanlig väg. Lustigt men ändå imponerande. Nån gång i livet ska jag åka genom Bergs slussar och ta mig vidare genom den öskötska landsbygden i båt.

En kompis till mig rensade lite under en gammal skräphög och fann denna underbara skylt.
Messerschmitt är väl dels ett flygplan men dom gjorde väl även motorcyklar?

Undrar hur den hamnade på hans tomt.

Eller så har han ett plan ståendes i vebon ;)

Jag har idag sett premiären på The Simpsons. Jag tycker verkligen att det är bra satir. Är inget superfan som kan alla häftiga repliker en gillar både karraktärerna och innehållet.

Filmen var som väntat som ett ända långt avsnitt. En och en halv timme kändes som en halvtimme.
Jag ger filmen 4 Q:n av 5.

Många fick sin slev av ironi och pikar. Jag gillar att Homer kallar publiken för losers då dom betalat för nåt på bio som man kan se gratis hemma i soffan. Kul, sant och skarpt.

Se The Simpsons the movie.

  

Ett härligt hus! Fullt av... hemligheter.
Dass, skithus, hemlighus, toa m.m. Sköna namn.

Denna länga används förmodligen inte längre. Numer så släpper vi vår treck i enskilda rum och i ensamhet.

Ett lumparminne som fortfarande hänger kvar är när jag mitt i natten på vinterutbildning i fjällen sitter på dass, i det fria på en pinne över en "kartongtoa" och läser DN under en klar stjärnhimmel.
Ensam, lite frusen och med ett tillfredställande lugn i kroppen med hela fjällvärlden och vintergatan framför mig.

Mitt bästa bajsminne helt klart.

För sextusen år sedan bodde man och levde på denna plats. En skog som då var sanddynor och nära vattendrag. Man odlade grödor av olika slag och troligen dyrkade man malstenen. Stenen vars malande blev till mjöl och senare föda. Jag var på en plats där man för sextusen år sedan vandrade omkring och åt samma typ av bär som jag åt. Det är en svindlande tanke, att man för sextusen år sedan hade strå och lerhus. Fiskade, lekte och hade en tro, precis som idag.

Vad kommer man hitta om ytterligare sextusen år? Man kanske har slutat att gräva i jorden då? hela vår värld är så pass dokumenterad att det inte finns nåt att upptäcka. Geologer, historiker och andra kommer kanske bara att rycka på axlarna när man visar fram ett föremål från 2000-talet. "ja, det där vet vi ju att det är en bluetooth till en sonyericsson W800i". Aldrig mer några nyheter... Eller så har mänskligheten fått börja om. Kanske efter ett krig. Eller så har jordens resurser tagit slut och vi har varit tvugna att helt omvärdera vårt sätt att leva för att överleva.

Sextusen år är en hiskerligt lång tid för en människa. Under en så lång tid hinner man säkert bli bortglömd för att sedan åter bli ihågkommen av någon anledning för att sedan falla i glömska igen. Ingen kan sia om framtiden om så den är sextusen år eller en minut. Det kanske är det som driver oss? Viljan att se hur det går. Viljan att vara med så länge vi kan?

Jag åt några blåbär till och andades in den prunkande skogsluften en stund för att sedan bege mig mot min egen tid. Nutiden.

En tanke av Coleridge av Alf Henriksson: (fritt ur minnet. Jag ska rätta det sen)
" Den allra första kvällen Adam såg solen gå ner, visste han inte om han skulle få se den mer. På den andra kvällen närde han en förhoppning att han skulle få se den igen. Den tredje kvällen var han säker och vid gott mod. Kanske mänskligheten ännu står, där Adam en gång stod.

Är inte detta en härlig miljö? Ett fält fullt av marsmallows!
Fält efter fält med dessa stora godiskolosser.

Härlig är sommaren!
;)

Som stadsbo och inte supervan i den vilda naturen så är en tripp in i urskogen en intressant upplevelse.
Man vandrar lite sakta och försiktigt där det är ganska ok att gå. Känns exklusivt på nåt sätt.
Plötsligt tonar ett berg av stickor och strån upp sig framför mig. En gigantisk myrstack. På marken kryllar det av små invånare av sagda hög och står man still i mer en tre sekunder så har man garanterat några stycken påväg upp för benet. Bilden togs i hast mellan mina steppkonster. Förmodligen är jag nu efterlyst i "Myrstad" som sommarens "topkiller".

Vilket enormt bygge! Vilken samarbetsvilja och ordningssinne myror måtte ha. Hitta och få plats och lyckas kommunisera mellan varandra i denna superstack. När jag blev trött benen av allt steppande så gick jag där ifrån och stöter på ytterligare en hög. När jag höjer blicken så finns det flera liknande myrhus, lite varstans. Jag befann mig i myrornas "Big Apple" kanske? Det fanns en hel del "myrmotorvägar" mllan stackarna. Högertrafik vad jag kunde se.

Det var nästan så jag hade lust att vara myra för en dag när jag såg allt detta.
Som tur e så slipper jag det.
Jag hörde även konstiga läten men mer om det senare kanske.

Det här är en skön blandning av verksamhet tycker jag. Detta är sånt man ser mer på landsbyggden än i stan. Handelsbod, post, system och apotek i samma lokal. Bra och smidigt för kunderna. Jag var själv inte inne i Bettan bar & livs men det vore kul om man i baren kunde beställa en Stöl och en bal dasspapper. Eller om snabbköpskassörskan var en fena på att blanda drinkar.
Kalles kaviar
piip
mjölk
piip
spagetti
piip
6 :a Gin o Tonic
piip

Vad finns det mer för kul blandverksamheter?

I går var jag inte mer än blott 25 meter från kultgruppen Steely Dan. Denna grupp från sjuttiotalet är min enda chans att få känna mig som en fjortis igen. Jag vill inte säga hämmningslös idoldyrkan men jag gillar det mesta dom gör. Speciellt att dom kommer till europa och då Sverige.
Det var ett fullpackat Skeppsholmen igår kväll, och jag med festivalsällskap hade lyckats bänka oss på andra raden för att ha så bra sikt som möjligt.

När det närmar sig för det som 98% av publiken var där för så började en hel massa människor strömma till framför scen och framför oss. Tusan! Vi som satt så bra. Till råga på allt så började det regna så då for det upp en hel massa paraplyer! Hur fan kan man ha paraply med sig på en festival???



När några bakomvarande mig och med min instämmande nick skrek "ner med paraplyet, jävla idiot!" så tog alla ner dom. Äntligen fri sikt!



Konserten blev superb, alla var glada och ingen dog av några droppar regn denna gång heller.
Efter konserten var det Erik Gadd. Jag har inget emot Mr Gadd, han är en yperlig artist men... jag ville inte grusa mina intryck av slickt produserad smartjazz med slammrig partymusik. Jag och mitt sällskap lämnade festivalen nöjda och tog en eftersläckare på baren vid Hornsgatans början, Akvavit. Avslutade med en burgare.
En lyckad kväll med andra ord.

Nu har jag bevittnat Steely Dan live två ggr :)

Ett gammalt 80-tals uttryck (rubriken). En variant på kanon...Jaja.

De lediga dagarna fortsätter! Kunde inte låta bli att ta en bild på mig själv i en kanot, nära midnatt, i regnet.
Ingen blåst och ganska lungt på sjön och ack så skönt. Det är ju alltid så varmt i vattnet när det regnar. Jag behövde visserligen bara doppa händerna då och då.
Jag lyckades skrämma några canadagäss ur sin kvällsdvala när jag gledo fram i mon kanot.

På bilden kan man skymta att jag var på sjön (tycker jag).